Jag får panik av Torstens panik
Borde alla verkligen ställa upp i ”Gift vid första ögonkastet”?
Torsten får panik.
Det får jag också.
Mötet vid altaret får mig att undra vad han egentligen gör där?
Det kryper i kroppen när Torsten Malmgård, 27, och Anastasia Exner, 27, möts vid vigseln.
Medan hon utstrålar ett behagligt lugn ser han ut som att han kidnappats av tv-produktionen och släpats till bröllopet under pistolhot eller drabbats av en plötslig sjukdom som han nu måste övervinna. Sällan har en människa verkat så djupt bekymrad.
”Jag minns att jag tänkte att man kan inte bygga ett förhållande på att vandra runt i skogen”, säger han efteråt om prästens förklaring till varför han och Anastasia matchats ihop.
Att veta hur man kommer att reagera i en krissituation är omöjligt och reaktionen kom kanske som en chock även för honom själv, men frågan väcks ändå i mig: Vad gör Torsten egentligen där?
Han mår uppenbarligen inte bra och det är jobbigt att se hans ångest när han inser vad han har gett sig in i. Om man vet att man är en person som reagerar starkt på oväntade händelser och förändring är kanske inte ”Gift vid första ögonkastet” rätt format? Och om man inte kommer fram till det själv är det kanske SVT:s uppdrag att försöka utläsa det under castingprocessen?
Kanalen har det yttersta ansvaret för deltagarna och här verkar det inte som att de förberett dem ordentligt. ”Gift vid första ögonkastet” är klassat som ett ”snällt” dejtingprogram, men det är det verkligen snällt när någon mår så dåligt?
Klart är i alla fall att Anastasia förtjänar något slags pris för hur hon hanterar sin makes stressreaktion. Själv skulle jag ha dragits med i nervositeten på en sekund, men hon står lugnt vid hans sida under hela bröllopsdagen – av allt att döma oberörd av paniken? Hon är där, hon är sig själv och han får tycka vad han vill, är känslan.
Det kan hur som helst inte vara särskilt roligt för Anastasia att se Torstens ångest på tv i efterhand. Oavsett vad hans tvekan beror på vill man inte se någon få kalla fötter sekunden efter att de träffat en för första gången, när man själv tyckte att allt kändes toppen.
Nu vet vi förstås fortfarande inte hur det kommer att gå för Torsten och Anastasia. Hans initiala nervositet verkar lägga sig så smått under dagen så kanske finns det hopp. Men det känns tveksamt när han redan på bröllopet uttrycker sin oro över att han kommer att behöva lämna Uppsala och tillbringa två veckor i Borås hos Anastasia.
Om förhållandet inte ens är värt två veckor i Sveriges tråkigaste stad känns det tyvärr ganska dödsdömt.
