NY-svensk invasion
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-20
Artisterna känner sig hemma i världsstaden: ”Man behöver inte skämmas för att man är svensk”
Musikbranschen förändras och kartan ritas om.
Allt fler artister väljer att lämna Sverige – och dra till New York.
– Och fler kommer det bli, säger Cardigans-sångerskan Nina Persson.
”Start spreading the news, I’m leaving today.
I want to be a part of it – New York, New York”.
Raderna är Liza Minnellis och öppnar filmtemat till Martin Scorseses ”New York, New York” från 1977 – ett musikaldrama om att lyckas eller inte i den världsberömda kulturmetropolen.
Drygt 30 år senare är texten fortfarande aktuell – inte minst för svenska artister.
Persson har hus i Harlem
De senaste åren har en mindre invasion av blågula musiker ställt in siktet på just New York.
Marit Bergman har bosatt sig i Brooklyn. Nina Persson har köpt ett hus i Harlem. Anna Ternheim huserar i East Village. Det finns också en uppsjö av svenskar som Dungen, Robyn och Jens Lekman som frekvent besöker New York, både för spelningar och inspiration.
– Artister från hela världen åker dit. Hela staden består av människor som inte är därifrån. Alla åker dit eller passerar. Det finns en energi, en snabb energi, säger 22-åriga sångerskan Lykke Li som de senaste åren bott i bland annat Brooklyn.
En som har sett inflyttningen på nära håll är A Camp-medlemmen och låtskrivaren Niclas Frisk, 39.
Han började resa till New York för att jobba i början av 2000-talet. I dag har hyr han en lägenhet i East Village.
Niclas Frisk tror att det finns flera anledningar till svenskarnas ökade intresse för New York.
En av dem är branschens förändring.
”Man kan vara nördigare”
– Musikbranschen krymper och det är torrt i markerna. Om jag överdriver så är det ju bara schlagers som växer hemma i Sverige. Kommer man från ett litet land finns det inte plats för alla, det är inte alla som kan leva på musik. I New York kan man vara nördigare. Det är en stad med många konstnärer därför blir det aviga grejer som är mainstream här.
Flyttar till spelningarna
Journalisten och musikskribenten Martin Gelin är inne på samma spår.
Under sina sju år i staden han sett en ökning av inflyttande svenskar.
– Det de säger när man träffar dem är ju det gamla vanliga, att det är en spännande stad att vara i. Men det kan också ha att göra med hur musikindustrin ser ut i dag. I och med att liveindustrin drar in mycket mer pengar kan det vara så att folk flyttar dit spelningarna finns.
Att bibehålla sin karriär på hemmaplan trots att man inte bor där tycks heller inte vara något problem.
Hem för tv
– Många av de artisterna som är här åker hem till Sverige och spelar i morgon-tv och gör den vanliga promotionrundan när de väl släpper en riktig skiva. Men det verkar inte längre lika viktig att befinna sig där man har sitt skivbolag, säger Martin Gelin.
”Ses som typiskt svenskt”
Enligt honom bemöts också de svenska musikerna ofta med höjda ögonbryn.
New Yorks yngre poppublik har fått mersmak. Artister från det kalla landet i norra Europa omhuldas med exotism.
– Det är mer än bara en trend. Svensk musik känns nästan etablerad som en egen subkultur nu. De som åker hit är ju lite mer indieartister. Även om de själva kämpat hela sina liv för att inte framstå som svenska är det nog lätt för folk här att få en bild av att de står för något typiskt svenskt, säger Martin Gelin.
Fruktade
– Svenskar är fruktade, man behöver inte skämmas för att man är svensk, säger Frisk.
Kanske är det som den där Liza Minnelli-låten avslutas:
”It’s up to you, New York, New York.”