Los Lobos var bättre till sjöss utanför New York
NEW YORK. Hör att Los Lobos var suveräna på Berns i tisdags.
Ja, det var de på Hudson River några dagar tidigare också.
Då ingick dessutom världens mest betagande vy – i glittrande aftonskrud.
Nä, jag är inte ute efter att bräcka upplevelsen ni hade på Berns i veckan.
Bara lite…
För hur praktfull nu interiören i det det där gamla nöjespalatset i Berzelii Park än är slår den inte Manhattan skyline at night.
Och det var med det underverket som fond Los Lobos värmde upp inför stockholmsbesöket.
Circle Line – företaget som till vardags fraktar runt turister i båt på våra förtjusande floder – satsar om kvällarna på ett new yorkskt Blidösund-koncept den här märkligt milda sommaren. Istället för en putslustig guide som drar taskiga skämt om Roosevelt Island får passagerarna under några timmar höra valda akter – bland dem Steve Forbert, Southside Johnny och, om några veckor, svenske New Orleans-stjärnan Anders Osborne – ”rock the river” (ja, förlåt, men det är så hela projektet kallas).
Med Los Lobos ombord blev det förtjusande, varken mer eller mindre.
Vi hann inte mer än lägga ut från kajen vid 42:e gatan, och börja stäva nerför Hudson, förrän East LA:s finest trängde sig in på den lilla scenen i fören och vevade igång en ”Evangeline” som fick det ärtsoppsgröna vattnet att skumma ända upp mot industripirerna i New Jersey.
När vi rundade södra spetsen och såg Battery Parks lanternor blinka genom trädkronorna, hade de redan hunnit till en ”Will the wolf survive” så dräpande hårdsvängig att den gistna gamla skutan hotade kapsejsa.
Sedan blev det nästan för mycket.
Att glida in under Brooklyn Bridge och se hela detta elektriska vidunder till stad glittra i en natt ljussatt av östkustsommarens monstruösa blixtar medan Cesar Rosas sjunger cumbia-serenad så änglarna darrar…en sådan nåd trodde jag inte ens att man kunde be om.
En dryg kvart senare låg vi för ankare nedanför Frihetsgudinnan, majestätiskt upplyst i mörkret, och jag vet inte om någon annan märkte, men jag såg det tydligt.
Hon blinkade.
Så strålande var Los Lobos just då.
I de senaste avsnitten har de pluggat både Buzzcocks ”Why can’t I touch it?” och Suicides ”Ghost rider”, så ni får ju säga vad ni vill om öppningen av ”Entourage”-säsongen. I mina ögon är den redan klassisk.
Willy DeVille, den mest magnifike som aldrig slagit igenom på riktigt, ligger för döden.
Så ägna den hjälten en tanke idag.