Hollywood – med smärta och ångest

Jan-Olov Andersson

KARLSTAD. Filmen från 1950 är en klassiker.

Musikalen från 1993 lär aldrig få samma status. Men Maria Lundqvist övervinner trista låtar och i Christer Nerfont har musikalen en andra stjärna.

Den Oscarsvinnande Billy Wilder-filmen slår det mesta som skildring av livet i drömfabriken Hollywood. Titeln syftar på gatan som likt en orm slingrar sig genom Hollywood och Beverly Hills.

Gloria Swanson (1899–1983) gjorde sitt livs roll som stumfilmsstjärnan Norma Desmond vars karriär hade gått i stå när ljudfilmen tog över.

Enda problemet med denna Skandinavienpremiär är egentligen delar av musikalen i sig.

Skådespelerskan Maria Lundqvist uttrycker suveränt smärtan i Normas livslögn. Hennes hopp om en comeback. Hennes romans med sin toyboy, manusförfattaren Joe Gillis (Christer Nerfont).

Fräckt och svängigt

Sångerskan Lundqvist har det svårare. De melodier som ska uttrycka hennes känslor i första akten, är Andrew Lloyd Webber när han är som mest smörig, utan att riktigt få till refränger som fastnar.

Då är ensemblenumren desto bättre. Jazzigt svängiga melodier. En stor och suverän orkester. Högsta klass när det gäller scenografi, kläder, ljus, översättning. Och så Nerfont, historiens berättare, som både agerar kraftfullt och sjunger gudomligt.

Efter paus blir det riktigt bra. Birollsaktörerna Björn Eduard och Tonje Bakken får också glänsa. Ett fräckt humornummer om skönhetsideal. Lundqvist och Nerfont går i intensiv närkamp med varandra. Då både roar och berör ”Sunset Blvd.”