Detta är ett skämt, SVT
GÖTEBORG. Så var det med det.
Om syftet med duellerna och den där sabla juryn var att höja spänningen finns det bara en sak att säga.
Driver ni med mig?
Jag välkomnar nya grepp och idéer.
Jag vet också att det tar ett tag innan nyheter och förändringar sätter sig. Speciellt i ett så pass folkkärt och stort program som Melodifestivalen. Jag menar, alla har åsikter om tävlingen. Till och med Martin Stenmarcks famösa undulat.
Men jag är tveksam till förändringar som komplicerar själva tävlingsmomentet. Att sila fram vinnare och förlorare ska helst vara lika enkelt som luffarschack. Annars riskerar spänningen att sjunka. Något som direkt påverkar Melodifestivalens allra viktigaste bränsle – tittarnas intresse.
Tro fan att SVT får stora röstsiffror när publiken måste ringa fram sin favorit över ett nytt, snårigt hinder. Men hur kommer det att fungera i längden?
Det är spännande att se vilka fem bidrag som går vidare efter den första röstomgången.
Och det var spännande att se vilka som gick direkt till final – respektive Andra chansen – enligt den gamla formeln.
De nya duellerna gör dock tävlingen mer utdragen och onödigt sönderhackad.
Duellerna kanske sätter sig med tiden, men prata inte om den utländska juryn. Ni vet, den som bryter på franska.
Ingen kan fortfarande förklara vad den fyller för funktion. SVT måste själva använda Petra Mede för att skämta om det.
I kväll blev Caroline af Ugglas denna jurys val. Innebär det att hon nu har 50 procents chans att nå Globen? Eller cirka 32,5? Plus moms? Nej, men om tittarna inte ger henne en finalbiljett i Andra chansen har hon ändå en viss chans att gå till final och försöka vinna trots att tittarna redan visat att de hellre vill ha nån annan eftersom de som får flesta röster i kvalen eller Andra chansen automatsikt är de största vinnarkandidaterna, allt annat vore totalt ologiskt.
Allt detta ska tydligen förstärka Sveriges chanser i Moskva. Jorå.
Duellerna och den utländska juryn fick sändningen att kännas som en trasig ballong.
Den ack så viktiga dramatiken pyste sakta ut från Scandinavium och försvann på en spårvagn nånstans.
Musiken då? Jo, rätt låtar vann.
Alcazar var överlägsna. Och det är extra kul att de blir belönade när de äntligen gör hård och rafflande klubbdisco, och inget annat. För första gången gick de direkt till final. Och för första gången känns det som att de struntar i kompromisser och publikfrierier.
Jag misstänker också att Emilias lilla Supremes-trudelutt var barnens stora favorit vid sidan av Alcazar. Och alla i pressrummet som fnissat åt Caroline af Ugglas under veckans repetitioner såg givetvis ut som fågelholkar efteråt.
Oddsmakarnas stora förhandsfavorit Shirley Clamp blev däremot sist. Nog för att hennes röst grenslade några portar innan balladen ”Med hjärtat fyllt av ljus” gick i mål, men... sist?
Medan Scotts finalmiss är väl det yttersta beviset på att det inte går att ställa upp med vilken skit som helst.
Vi kommer som vanligt att glömma bort mycket från den första deltävlingen i Göteborg. Utom ett ord.
”Snälla”.