Trots mörkret väcker hennes dröm optimism
Fatemeh Khavaris Sommar i P1 är ett direkt eko av Martin Luther Kings tal från 1963.
Rättigheter för alla är fortfarande en dröm, inte minst för de unga afghaner som Fatemeh Khavari blivit en röst för.
Född i Teheran av afghanska föräldrar har Fatemeh Khavari inget land hon kan kalla sitt eget. Hennes familj lever som flyktingar utan rättigheter i ett Iran där tillvaron för afghaner är full av godtycklighet.
Tidigt upplever Fatemeh Khavari hur familjemedlemmar rycks ifrån henne. Först hennes pappa. Sedan hennes äldste bror Ali. Båda deporterades till Afghanistan.
Med pappan borta försörjer familjen sig på att sy. Fatemeh hjälper till att tillverka skoluniformer åt jämnåriga flickor som, till skillnad från henne, tillåts gå i skolan.
Det är så brutalt. Familjen tvingas göra val som ingen ska behöva göra. Tillvaron i Iran är ohållbar, men vad är alternativet? Oro, vånda, omöjliga avsked.
Hon kommer till Sverige som papperslös flykting med mamma och syskon i den stora flyktingströmmen 2015.
Det blir paradoxalt när taxin som ska ta dem från Arlanda körs av en iranier. ”Herregud, finns de här också?”, utbrister hon. För henne är iranier bara människor som gjort hennes familj och andra från Afghanistan illa.
Två år senare får ytterligare en vän, Ahmad, sitt tredje avslag och ska skickas tillbaka till Afghanistan. Men nu är Fatemeh Khavari beredd att ta kampen. ”Vill du sitta bredvid mig på Mynttorget och stoppa utvisningarna till Afghanistan?”, frågar hon sin vän.
Sittstrejken pågår i 58 dagar. Utvisningarna upphör inte. Men för Fatemeh Khavari känns det ändå som en seger. Strejken väcker det svenska civilsamhället och leder till en gymnasielag som säger att unga får stanna i Sverige om de studerar.
Men situation i Afghanistan går från dålig till sämre. Efter talibanernas maktövertagande riskerar unga män antingen att utsättas för talibanernas våld eller att bli tvångsrekryterade av dem.
Situationen för landets unga kvinnor ska vi inte tala om.
Nej, kampen är inte över. Men Fatemeh Khavari slutar inte att drömma.