Stora saker kan hända här i kväll

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-24

BELGRAD. Perrelli ska givetvis vara chanslös i kväll.

Men det ligger nåt i luften.

En tung och märklig och överraskande känsla har de sista dagarna vuxit sig allt starkare i Belgrad...

Det ska inte gå.

Nej, nej, naturligtvis inte.

Det skulle i så fall vara ett sanslöst, förlåt, mirakelvic.

Att Sverige ens ska komma på pallen känns nästan befängt.

Enligt alla bedömningar är det helt andra länder som gör upp om titeln i år.

Och jag tänker inte säga emot.

Det är varken lätt eller klokt att vara mallig efter Carolas femteplats i Aten och The Arks störtdykning i Helsingfors.

Jag tror fortfarande att guldstriden står mellan supermakterna Ryssland och Ukraina.

Och jag tror även att Serbiens grandiosa ballad ”Oro” kommer gå långt.

Allt annat vore orättvist.

”Oro” har inte riktigt samma magi som ”Molitva” eller Hari Mata Haris ”Lejla”. Det där ”nona-nona-nona”-partiet skär lite i öronen.

Men psalmens djupblåa melankoli går ändå inte att tvätta bort. Det känns som att ett helt, krigshärjat land står bakom den populära sångerskan Jelena Tomasevic och gråter.

Och Charlotte... tja.

Hon placerar sig säkert bland de tio bästa.

Stämningen runt hennes nummer och person har under hela uppladdningen varit ganska krass och nedtonad.

Men de senaste dagarna har taxichaufförerna i Belgrad plötsligt börjat surra om henne.

Programledaren Zeljko Joksimovic ropade inte upp Sveriges namn när han öppnade semifinalens kuvert – han började nynna på ”Hero” i stället.

Och när de nordiska länderna har presskonferens på en terrass blir det ett sånt tryck att de utländska journalisterna bokstavligt talat trampar omkull varandra.

Så jag skulle inte vilja missa finalen.

Det ligger ju nåt i luften.

En elektriskt laddad känsla som får håret på armarna att vakna, gnugga sömnen ur ögonen och resa sig upp.

Det kan hända stora saker i kväll.

ANNONS