Världen är allt bra krånglig
Får ännu ett mail om att rocken är död.
– Fatta att alla under 30 lyssnar på r'n’b och hip hop nuförtiden, skriver signaturen ”Hatar rockgubbar”.
Om jag tillbringade all min tid hemma i Stockholm är det inte osannolikt att jag skulle gå på den sortens drastiska påståenden.
Men nu råkar jag ägna en förfärlig massa tid åt att resa runt på den svenska landsorten och kan därför inte annat än le åt de stockholmska skitpratarna.
Så här är det:
Modern r’n’b finns inte ute i landet – mer än möjligen som marginell förströelse för musiknördar som i alla fall kommer att flytta till Stockholm, Göteborg eller Malmö inom några år.
Hip hop är lite större – men nästan bara bland tonåringarna.
Går man på de största diskoteken och nattklubbarna i Motala, Kiruna, Sundsvall, Falkenberg, Borlänge eller – gubevars – Borgholm får man aldrig höra Tweet och aldrig Nelly.
Låtarna som fyller dansgolven är och förblir Bon Jovis ”Livin' on a prayer”, Opus ”Life is life”, UB 40:s ”Red red wine” och de senaste hitnumren från Uggla, Ledin och E-Type.
Det är inte precis någon seger för mitt synsätt.
Snarare känns det, när man står där bland kepsgrabbar och pumpsbrudar och försöker intala sig att man i alla fall slipper hotelldöden, rätt tragiskt.
Men man bör ha klart för sig att inte ens den del av livet som handlar om popmusik någonsin är så enkel som den kan te sig ur den synvinkel man har när man aldrig lämnar bostadsrätten i centrala Stockholm.
Inte ens här, i Bullshit city, är bilden helt entydig.
Tänkte på det efter Oasis-konserten på Cirkus här om veckan.
Den fick ju bra kritik, bland annat av mig, och naturligtvis radade de självgoda kommentatorerna upp sig i media och förklarade att hyllningarna enbart sprang ur de överåriga kritikernas nostalgiska kärlek till bröderna Gallaghers stora triumfer under 90-talets mitt.
Ja, sitter man inlåst i – exempelvis – radiohuset och aldrig behöver kontrollera sina uppgifter mot verkligheten var det antagligen en självklar slutsats att dra.
Men nu råkade Cirkus vara fullsmockat av ynglingar i den tidiga 20-årsåldern och det var just de som, med sin våldsamma entusiasm, lyfte tillställningen.
Världen är krångligare än Stockholm tror.