Rammstein-fans löper inte amok på Avicii-gig

Publicerad 2014-04-04

”Musiken räddade mig från idrotten”.

Så löd en av 80-talets ihärdigaste och tröttaste Hobbex-slogans.

Men ibland känns det precis så.

Numera förväntar sig ingen att den som älskar musik per definition är ointresserad av sport. Snarare tvärtom. Och att 80-talets bakruteslogan i dag känns hopplöst förlegad är givetvis sunt och helt rimligt.

Men uppvuxen just då har jag ändå sett många kontraster mellan rocken och sporten genom åren. Mellan fotbollsträningar och ruffiga punkspelningar. Mellan nybyggda idrottsanläggningar och nedgångna replokaler. Och där kärnan i att vara ett fan alltid har haft beröringspunkter har det blivit allt svårare att förstå hur långt ifrån musik och sport har kommit varandra. Hur den urspårade delen av supporterkulturen har kunnat bli så accepterad, en normalitet. Jag häpnar över att fotbollsfans i ”P1 Morgon”, bara dagar efter tragiken i Helsingborg, kan försvara jargong och hatramsor som ”Tobbes brorsa tar den i tvåan”. Resonemang om att hatet behövs för att stärka känslorna för det egna laget.

Precis som debatten om hur annorlunda vi hade hanterat supportervåldet om det vore kvinnor och inte män som provocerade och slogs är det också intressant att leka med tanken att fotbollsvåldet skulle vara en del av popkulturen. Att översatta den mest aggressiva läktarhetsen till festivaler och andra musikarrangemang. Samma dramaturgi finns förstås inte. Det är normalt ingen artist som vinner. Men ändå. Tänk om Rammsteins fans skulle löpa amok inför Aviciis spelning på Bråvalla. Eller om Anton Ewalds fans plötsligt skulle slunga in bengaliska eldar på State Of Drama i green room, mitt under direktsändning.

Skulle vi ta det, 2014? I en tid då säkerheten kring scenerna är rigorös och decibelpoliser vaktar så inte ett enda bastrummeslag snubblar över gränsvärdet. Skulle arrangörer ens få tillstånd att anordna festivaler? Det är svårt att tro.

Då är det kanske skönt att polisen år efter år beskriver till exempel Sweden Rock som en väldigt lugn festival.

Trots alla fulla män i grupp.

ANNONS