Malmberg: ”Det var ett jävla trauma”
Uppdaterad 2018-08-20 | Publicerad 2012-12-29
Nu berättar Claes Malmberg om åren efter sin pappas död
Självförakt, ensamhet och utanförskap.
För Nöjesbladet berättar skådespelaren Claes Malmberg om åren efter sin pappas död.
– Det var ett jävla trauma. Och jag hade ingen att prata med det om, säger han.
Claes Malmberg, 51, är elva år gammal när telefonen ringer. Han känner redan vid första signalen att någonting är fel. Men han får aldrig veta vad – förrän ett par år senare.
Hans pappa, operettsångaren som försvann när Claes var liten, är död.
– Varför jag har gjort mina val i livet, och varför mitt självförakt var så stort under en tid, allt det är förknippat med min pappas bortgång. Själva historien säger ju sitt, men det som ligger under är ännu viktigare, säger han.
”Jävla trauma”
Där finns ensamhet. Tystnad. Skörhet. En tonåring som slutar vara rädd för att dö.
– Min pappas bortgång blev en jättestor del av mitt liv. Men det jag egentligen vill är att folk ska prata mer om sorg och svåra saker. Att man ska trösta varandra och sörja kollektivt, så det går över fortare. Se till att folk inte behöver vara ensamma med sorg när de är unga.
I "Stjärnorna på slottet" i SVT berättar skådespelaren om hur märkligt det var att förlora en förälder. Hur pappan var alkoholiserad och skildes från Claes mamma när han var fyra eller fem år gammal. Han var en pappa som försvann. Och som aldrig kom tillbaka.
– Det var ett jävla trauma. Och jag hade ingen att prata med det om. Inget att slå emot under den perioden, så det blev ett bekymmer för mig och för andra i min omgivning, säger han.
Bryr sig inte
Det enda som fanns kvar var kassettband med pappans operetter och de har Claes burit med sig genom åren.
– Det jag fått ut av att leva med döden på det sättet som jag gjorde när jag var tonåring är att min rädsla för att dö själv är ganska minimal. Så jag har fått ett ganska otvunget förhållande till det, även om det är oerhört sorgligt och en obegriplig sak, så lider jag inte av någon dödsångest.
Claes Malmberg har skapat rubriker. Tagit kokain när han lämnat barn på dagis. Inte ansetts ha någon integritet. Men själv har han egentligen inte brytt sig om vad som sagt. Vad som skrivits. Men andra har. Barnens vänner. Barnens vänners föräldrar.
– Jag har aldrig haft någon plan att vara på ett bestämt sätt. Jag är uppfostrad att ärlighet varar längst och så har jag levt hela mitt liv, säger han och fortsätter:
– Jag försöker lära mina barn att de ska vara öppna och ärliga mot andra med. Och om jag kan se till att folk blir av med några fler fördomar vad det gäller mig och min person i programmet så är det ju bra. Att jag har fler sidor än vad de kanske sett från början.
Har fördomarna påverkat dig?
– Jag har alltid känt ett utanförskap i alla sammanhang, vilket var problematiskt för mig när jag var ung. Men när jag blivit äldre har jag kommit att tycka om det, för att jag kan välja mycket friare i mitt sätt att vara.
Och utanförskapet, hur hamnade du där?
– Man väljer nog inte utanförskap, men det har med min historia att göra. Att jag alltid har fått sköta och klara mig själv. Jag flyttade hemifrån väldigt ung och fick ta konsekvenserna av mina misstag själv hela tiden.