”Big Man” är oförglömlig
Uppdaterad 2018-08-13 | Publicerad 2011-06-20
Markus Larsson: Med Clarence Clemons tar eran med soultåget E Street Band slut
Dåliga nyheter kommer alltid för tidigt.
Hur väntade de än är.
Clarence Clemons finns inte mer.
Och därmed är eran, stadiumkrossaren, soultåget och ”det mest högljudda lilla barbandet från New Jersey” – The E Street Band – slut.
Vaknade av ett sms i går morse från Per Bjurman.
”Vi har sett den sista E Street Band-showen. Big Man går inte att ersätta. ”Badlands”, ”Thunder road”, ”Jungleland”... utan Clarence? No way. Jag vill inte se dem försöka.”
Kan bara hålla med.
Det är inte första gången som E Street Band förlorar en medlem. Organisten Danny ”The Phantom” Federici dog av hudcancer 2008 vid 58 års ålder. Det sved.
Men den älskvärde doldisen Danny Federici kallades för ”The phantom” av en anledning. Han var en lagspelare som höll sig i bakgrunden. Clarence Clemons var nåt helt annat.
Det känns hjärtlöst att bara ett par dagar efter en människas död spekulera i framtiden för nåt så futtigt som ett band.
Men E Street Band var inte ”bara” ett kompband. Det var ett sound och ett begrepp – ett adjektiv som kan användas för att beskriva hur andra artister låter.
Springsteen såg tidigt till att publiken lärde sig medlemmarnas namn från scen. Presentationen var, ända sen E Street Band fick sin mest klassiska sättning i och med albumet ”Born to run” från 1975, en central del av showen.
Hur och i vilken ordning Springsteen valde att presentera medlemmarna varierade från kväll till kväll. Men en sak förändrades aldrig – the Big Man kom sist. Alla visste om det. Alla väntade på att ”larger than life”-beskrivningarna av saxofonjätten som tornade upp sig vid Springsteens högra sida skulle börja.
Springsteen kallade sin sparringpartner för ”The master of the universe”. Han var ”The king of the world” och ”The duke of Paducah”. ”Is it a bird? Is it a plane? No – it’s the Big Man Clarence Clemons!”
Och publiken exploderade på en given signal.
Springsteen beskrev inte en saxofonist. Han pratade om ett mytologiskt väsen, en naturkraft som inte gick att stoppa.
Men de senaste tio åren såg Clarence Clemons allt annat än odödlig ut. Hälsan haltade. Vissa turnéer fick Big Man mest sitta i skymundan och slå på en tamburin. Han såg trött och ledsen ut och sparade krafterna till numren där saxofonen var det viktigaste instrumentet.
Till ”Badlands” och ”Thunder road” och ”The promised land” och ”Hungry heart”. Och när han var i riktigt bra form hände det att han klev fram och spelade sitt livs solo i ”Jungleland”. Då höll fansen tummarna för att Clarence skulle orka, att det åtminstone skulle låta okej.
Det finns säkert tusentals saxofonister som kan göra prickfria imitationer av Clemons solon. Han var ingen virtuos. Men ingen kan ersätta hans soul. E Street Band kan fortsätta, men det blir en rumphuggen kompromiss.
Medan jag skriver tittar jag på det ikoniska skivomslaget till ”Born to run” där Springsteen lutar sig mot Clarence Clemons rygg. Jag lyssnar på ”Tenth avenue freeze-out” och textraden ”When the change was made uptown, and the Big Man joined the band.”
Men jag fastnar för en liveinspelning från Ullevi 2008, en av kvällarna då samspelet mellan publiken och bandet fick alla inblandade att överträffa sig själva.
I balladen ”Drive all night” spelade Clarence Clemons två solon med rörande känsla och kraft.
Efteråt log han världens bredaste leende. Stora och tacksamma tårar rullade nerför kinderna. Redan då anade han kanske att tiden höll på att rinna ut.
Ett oförglömligt minne från en oförglömlig konsert med en oförglömlig man.
Så minns musikvärlden Clemons
Till minne av den legendariske saxofonisten Clarence Clemons använder vänner och fans Twitter för att beklaga sorgen och dela med sig av sina minnen.
Tom Morello, 47, gitarrist
”Tack Big Man för att du gjorde ljudbilden på vår planet lite skönare med din saxofon och soul”.
Coldplay, musikgrupp
”Vila i frid. Vår favorit-saxofonist Clarence ”Big Man” Clemons”
Janet Jackson, 45, artist
”Clarence Clemons var en underbar talang. Jag kommer att tänka på honom i kväll”.
Slash, 45, gitarrist
”Stora sidofigurer som Clemons får inte tillräckligt med uppskattning förrän då de är borta”.
Def Leppard, musikgrupp
”Def Leppard-familjen sänder sina djupaste kondoleanser till Clarence Clemons familj och till Bruce and the E Street Band”.
Bono, 51, sångare U2
”Jag vill att ni ska tänka på vackra symfoniska ljud som kom ur en mans saxofon. Jag vill att ni tänker på Bruce Springsteen & E-Street Band. Jag vill att ni tänker på Clarence Clemons. Denna man bar på musiken och musiken bar på honom till denna dag”