Rolling Stones är mycket bättre än vad som borde vara möjligt
NEW YORK. Det känns ju snudd på löjligt att febra om ett nytt Stones-album 2023.
Men ”Hackney diamonds” är, mot allt förnuft, precis så bra som alla (well, nästan alla...) säger.
Bjurman: Hackney diamonds ett litet mirakel
De är äldre än tanten i ”Titanic” – ja, vissa dagar framstår några medlemmar rentav som äldre än Titanic – och har av naturliga skäl inte gjort ett album som kunnat kallas relevant sedan 1981.
Så chansen att det ska vara en kittlande upplevelse att lyssna på ny musik signerad Rolling Stones hösten 2023 borde inte vara större än chansen att känna sig som Formel 1-förare i en veteranbil – givna jämförelser i övrigt.
Första singeln, ”Angry”, gav därvid väntat besked, tyckte jag. Den låter som de flesta Stones-nummer under den nu fyra decennier långa era under vilken de varit en rekordartat underhållande live-akt och helt pliktskyldigt gett ut någon mer eller mindre poänglös platta mellan varven: Okej. Med lite välvilja går den att se som en snygg pastisch på funkigare saker de dribblade med i skarven mellan 70- och 80-tal – dock inget mer.
Men sedan kom ”Sweet sounds of heaven”, med Lady Gaga och Stevie Wonder, och försatte åtminstone mig i chock. Den är ju en helig psalm av praktiskt taget samma förstummande kaliber som ”Shine a light” från femplus-klassikern ”Exile on main street”. Jo, om den givits ut då är jag övertygad om att även de som nu rynkar på näsan hade älskat den. De bara vägrar gå med på att Rolling Stones kan vara lika bra 50 år senare.
Och nu står det klart att ”Angry” var undantaget, den sämsta låten på hela skivan – och därmed rätt så obegriplig som första singelval, om man nu bryr sig om sådant.
”Hackney diamonds” är ett litet mirakel till skiva, späckad med musik som visar att jo, de kan faktiskt vara lika bra som 1973.
De har – för första gången sedan Ronald Reagan var nyinstallerad president – skrivit en hel räcka ambitiösa och fullödiga låtar, det svänger på samma lösa och organiska sätt som när ”musiken droppade om dem som honung”, Jagger sjunger helt fantastiskt, Richards strösslar med salta riff och unge beundraren Andrew Watt har emballerat alltihop i en förtjusande lyxig ljudförpackning.
Herregud, ”Get close”, ”Bite my head off” (med Paul McCartney på bas!), ”Depending on you”, ”Driving me too hard”, ”Dreamy skies”…det är ju guld!
Alltså jag förstår verkligen er som inte tror mig, för det ska inte vara möjligt, men Rolling Stones har gjort sitt bästa album på över 40 år – och kanske mer…
ORSAKER TILL EXTAS
•Rolling Stones– Hackney diamonds (Album)
– Fem plus. Jo, Håkan Steen…
•Billions (tv-serie)
– Denna saga håller på att skruva sig upp mot ett oerhört crescendo under sina sista skälvande avsnitt.
•Tomas Andersson Wij – Still got the blues från Sverige (Singel)
– Ett mycket värdig uppföljare 20 år senare, komplett med bilder av catfights på Bolanche i Borlänge…