Tolv minuter som gör Tomas Andersson Wij till en av de allra största

Tomas Andersson Wij.

NEW YORK. Att det finns kapacitet hos Tomas Andersson Wij visste jag – men inte att den var så väldig.

Med sitt nya tolvminutersepos till singel sällar han sig faktiskt till de allra största i hemlandet.

”Boken om Jean” är hans ”Rialto”, hans ”Alice”, hans ”Little Wille John”.

I takt med att åren går tar det allt längre tid mellan gångerna då nya musikstycken slår en till marken. Man tycker sig ha hört det mesta tidigare, faller mer sällan för emotionellt laddade grepp och vändningar, har svårare att bli lika berörd som i yngre dagar.

Men den sköra morgon då jag spelar ”Boken om Jean” första gången, på ett ensamt hotellrum i Stockholm, reagerar jag som en tonåring som plötsligt hör en sång som kommer definiera hela tillvaron för lång tid framöver.

Ja, jag blir helt golvad. Verkligen drabbas. Grips tag på ett sätt jag inte alls förväntat mig.

Sköljer över lyssnaren i våg efter våg

Det handlar alltså om ett nästan tolv minuter långt epos om en bortgången vän. Till ett förtätat, suggestivt, lyhört arrangerat och svidande vackert flöde som sköljer över lyssnaren i våg efter våg, likt en dylansk psalm, berättar Tomas Andersson Wij historien om Jean Skarstedt – en spektakulär konstnärssjäl som av allt att döma levde ett helt otroligt liv.

Anslaget är extremt personligt och just därför – antar jag – så drabbande.

Genom att växelvis själv hålla i narrativet och växelvis låta huvudpersonen ”tala” lyckas Tomas levandegöra sin vän, liksom den smärtsamma förlusten, med förstummande precision. Jag kände inte Jean Skarstedt alls, men nu känns det som att jag gjorde det i alla fall. Och varje gång jag lyssnar, vilket jag gör hela tiden, blir jag också påtagligt varse allas våra brutala villkor.

Vi var kollegor en gång för länge, länge sedan

Som det heter i en av de sista verserna:

”Människans stora misstag/Är väl att hon tror att tid finns/Men plötsligt är den slut/Filmen går av”

Att beskriva det som en bomb att TAW – som släpper ett helt nytt album kallat ”Åskan i hjärtat” kommande vecka – kunnat kreera något så omvälvande vore överdrivet. Ända sedan han sadlade om från musikjournalistiken och blev artist själv – jo, vi var kollegor en gång för länge, länge sedan – har det framgått att Tomas, från början påfallande innerlig i sitt tilltal, besitter betydande begåvning.

Men här tar han sig upp på en ny nivå och placerar sig mitt bland de verkligt stora i sitt hemland. ”Boken om Jean” är hans svar på Lundells ”Rialto”, Eldkvarns ”Alice” och LeMarcs ”Little Willie John”.

Mästerligt, faktiskt.


ORSAKER TILL EXTAS

Tomas Andersson Wij – ”Boken om Jean” (Singel)
Om det inte framgick ovan: Detta är ett mästerverk.
Popsicle – ”Sandy” (Livenummer, Södra Teatern)
När de började veva på allvar i denna evergreen var det verkligen både 1992 och 2022 på Söder på en och samma gång.
”Industry” (HBO-serie)
Underskattat litet stycke motbjudande cynism.

Följ ämnen i artikeln