Idolernas formkurva inför fredagsfinalen

Publicerad 2011-10-20

I morgon är det dags för säsongens tredje fredagsfinal i Idol.

Veckans utmaning är att ta sig an hits från världsstjärnor och under dagen har deltagarna repeterat för fullt.

Nöjesbladets Christoffer Nilsson har tagit tempen på idolerna - här nedanför kan du läsa domen.

Amanda Fondell, ”Jolene” – Dolly Parton

Amandas magiska klang kommer till sin rätt – låten gör hon till sin egen.

Under genrepet blir hon frustrerad när delar av låttexten glöms bort. Sätter hon bara texten är hon solklar.

HET

Emil Elton, ”Cry me a river” – Justin Timberlake

Ett frustrerat ”Fuck!” hörs efter framförandet. Emil är sjuk och sången blir lidande, framförallt vid de höga tonerna.

Kanske kan han räddas av sin status som flickfavorit.

KALL

Linni Barresjö, ”Angels” – Robbie Williams

Efter förra veckans textmiss vill Linni ta revansch. Och det gör hon.

Texten sitter och den välsmorda pipan exploderar i refrängen. Linni sjunger riktigt bra.

Men – låten är uttjatad i ”Idol”-sammanhang och scenspråket lite intetsägande.

LJUMMEN

Molly Pettersson Hammar, ”Only girl in the world” – Rihanna

Molly verkar avslappnad och bekväm innan uppträdandet och när låten startar förstår man varför.
Hon använder scenen bra och bjuder verkligen på en show, men det är en stor utmaning att köra en Rihanna-dänga. Sången är lite svajig i verserna men hon levererar i refrängen.

LJUMMEN

André Zuniga-Asplund, ”Tiny dancer” – Elton John

Det är en tuff utmaning som André väljer att anta. Han kör sin grej och gör en hyfsad ballad – men det känns lite tuggummi. Han vinner mycket med sin speciella röst men framträdandet är väl slätstruket. 

KALL

Amanda Persson, ”Heroes” – David Bowie

Amanda har en närvaro på scenen som vida överträffar hennes ålder. Det är så mycket sångkvalité och attityd i den tjejen. Hon gör ett helgjutet framträdande och visar att man inte behöver springa runt över scenen för att bjuda förmedla känsla. Det lyckas hon ändå, med små gester och en bra röst.

HET

Robin Stjernberg, ”Halo” – Beyoncé

Han gör det bra. Framförandet är proffsigt och utfört med känsla.

Det syns på honom att han vill förmedla så mycket. Man vill bara att han lämnar mikrofonstativets trygghetszon och vågar lite mer. Till läktaren når han. Frågan är bara om det går genom rutan.

HET

Olle Hammar, ”Beat it” – Michael Jackson

Modigt att våga sig på en Jackson-hit. Men Olles framträdande lyfter aldrig. Som Helena Trus befarade blir det inte mer än en blek kopia av the king of pop. Det räcker inte att sjunga helt okej och att gunga på knäna. Olle kan få det tufft i morgon.

KALL

Moa Lignell, ”Superstition” – Stevie Wonder

Moa är ett litet glädjepiller på scen. Tyvärr drunknar rösten lite i bakgrundmusiken. Kan hon bara ta lite mer plats i morgon kan det bli ett kanonframträdande. För sjunga kan hon.

LJUMMEN