Efter rattfyllan borde SVT skrota snyfthistorierna
Kristoffer Bergström om ”Mästarnas mästare”
Inför miljonpublik berättar Antonio Lindbäck att han har vunnit striden mot alkoholen och är en lugnare person nu.
Samtidigt är han åtalad för grovt rattfylleri efter att ha druckit whisky, kört bil och försökt fly från polisen till skogs.
Förstår ni ens vad ni gjort fel, SVT?
– Det funkar väldigt bra. En gång i veckan går jag till en psykolog för att förstå hur jag funkar, vad som triggar igång mig och inte triggar igång mig.
Så sa Antonio Lindbäck efter sin tredje rattfylla. Det var 2015.
Sju år senare lutar sig speedwayföraren mot Ola Lindgren och bedyrar att rattfyllan (i singular) var en väckarklocka för honom och att han slutat självmedicinera med alkohol.
– Allt handlar om att lära sig av det och försöka ändra på sitt liv. Det gjorde jag ordentligt efter det. Jag hade väldigt bra hjälp av psykolog och adhd-medicin.
Scenen från Mästarnas mästares tredje avsnitt avslutas med att männen knockar händer och skålar i apelsinjuice. Ola är lättad över att hans nya kompis tagit sig igenom problemen och Antonio instämmer leende. Musiken som tonas in är varsamt vald: Maroon 5 sjunger ”making beautiful mistakes, na-na-na”.
Sorgen är inträdesbiljetten
I avsnitt sju hamnar Antonio i nattduellen, men hans deltagande kommer i annat ljus av att han just pratat ut om dagen då han greps. Fast om detta får vi inte veta något i programmet.
Säsongen spelades in i september 2021, så produktionen kunde inte veta att Lindbäck i februari 2022 skulle supa sig redlös och köra bil igen. Att han skulle vägra stanna för polisen, köra bort till ett skogsbryn och försöka fly till fots.
Brottet är enbart Antonios ansvar. Läs inte in något annat i den här texten. Han har tagit professionell hjälp i flera omgångar sedan första fylleturen 2004, men uppenbarligen har det inte varit nog.
Men en tv-krönika bör också peka på vilken roll SVT spelat. Nej, produktionen kan inte veta att en deltagare ska bryta mot lagen i glappet mellan inspelning och sändning, men de kan minimera risken genom att sluta kladda med personliga trauman i ett lekprogram.
Det är en sjuka i all modern tv, från stjärnor på slott till gäster på Renées brygga. Sorgen är din inträdesbiljett till salongerna, så länge du kan paketera den till underhållning med sedelärande och vackert slut.
Samtalet var inte spontant
Alla säger att de varit på botten men kommit tillbaka starkare. Alla säger att hatet härdade dem. Alla säger att drevet lärde dem vilka som var de riktiga vännerna. Ingen säger ”jag drack för mycket förut och gör det fortfarande och vet inte vilka konsekvenser det kommer få för mitt liv, men skål för vackra misstag, Ola!”.
För den som inte bär på ett trauma är platt.
Men den som är kvar i mörkret är läskig.
Tro inte för en sekund att samtalet mellan Lindgren och Lindbäck uppkom spontant. De var placerade på stolarna av en inslagsproducent och serverade ett ämne för att säkra fyra lagom dystra minuter att klippa in mellan alla skratt.
I Mästarnas mästares gryning varvades livet i huset med expertföreläsningar om elitidrottens villkor. Men med åren fasades lektioner ut och ersattes av slitet sommarpratmaterial. Ett regisserat samtal smögs in i taget, vi fick ätstörningar och rasism och träningshets och pengabrist och allt var så skickligt att man glömde bort cynismen bakom.
Men när en återfallsförbrytare får breda ut sig om sin skötsamhet och nykterhet är vägs ände nådd. Man har också ett ansvar för vad man lär ut till sina tittare, för vad som inte är subjektivt utan sant.
– Sa du att Antonio kört rattfull en gång och sedan bättrat sig?
– Ja, för det har jag sett på SVT.
Mästarnas mästare borde omedelbart sluta krydda programmen med livsöden. Den typen av smetigt berättande står oss redan upp i halsen och vi blir inte ett gram mer förstående människor av frampressade tårar och uppbyggliga berättelser med tveksam sanningshalt.
Idrottarna är stora nog som det är, utöver genarna borde deras sportsliga minnen få räcka.
Varför är en aktiv idrottare med?
Det värsta, när jag tänker på saken, är att det tycks finnas en nyans till i fallet Antonio Lindbäck.
36-åringen är fortfarande aktiv idrottare, vilket borde utesluta att han deltar i programmet. Han är heller inget jättenamn i sin sport och var exempelvis utanför Sportbladets rankning av Sveriges 18 främsta förare genom tiderna.
Så varför är han ens med?
Min misstanke är att Antonio plockas ut just för att han gått igenom tunga perioder. Det blir ju väldigt bra tv när en idrottsstjärna begått misstag men växt av dem.
Tills verkligheten är ofin nog att inte stämma med berättelsen och allt blir fel.