Hajpad med all rätt – ”Skam” är mästerlig
Hajpen är gigantisk.
Med all rätt, dessutom.
Norska ungdomsserien ”Skam” är mästerlig.
– Har du sett ”Skam”?
Det kan vara den vanligaste frågan jag har fått i år, åtminstone när det gäller tv.
Och alla som har ställt den har sett hopplöst förälskade ut, oavsett ålder.
De har behövt någon att prata med, någon de kan dela sitt beroende med.
Och ”Skam” är en himmelsk drog. Risken att fastna i serien är akut redan efter första avsnittet.
”Skam” kretsar runt kompisgänget Noora, Vilde, Sana, Chris och Eva som går på gymnasiet Hartvig Nissen i Oslo. När serien sänds på NRK samlas korta webbklipp under veckan ihop till ett avsnitt som publiceras på fredagar. Illusionen att följa rollfigurerna i realtid förstärks av att karaktärerna har fejkade konton på sociala medier.
Seriens skapare och manusförfattare Julie Andem ville inte marknadsföra ”Skam” i traditionella medier och linjär tv. För att nå ut till målgruppen, ungdomar mellan femton och sexton år, skulle ryktet spridas i sociala medier. I den strategin ingick att de unga skådespelarna aldrig ger några intervjuer.
Poängen var att ungdomar lättare identifierar sig med och gillar saker som de upptäcker själv. ”Skam” skulle, åtminstone till en början, vara en hemlighet som föräldrarna inte kände till.
Att ”Skam” har blivit en av de populäraste, mest omtalade och engagerande serierna i Norge och Danmark bevisar att Andems intuition var rätt.
Precis som alla andra vuxna som har skrivit om serien har jag ingen möjlighet att bedöma hur trovärdig ungdomsskildringen är i ”Skam”. Jag är 40 år gammal och har ingen större inblick i den världen. Tack och lov, höll jag på att skriva.
Men dialogen, känslorna, tonträffen – allt känns nästan som en dokumentär, precis som filmen ”Fucking Åmål” gjorde på 90-talet. ”Skam” är utan tvekan däruppe med de finaste amerikanska ungdomsserierna som ”Mitt såkallade liv” och ”Nollor och nördar”. Fast den norska succén är modernare och därför också intressantare.
Med ”Skam” ville Julie Andem göra en blandning av såpopera, sitcom och socialrealism. De enskilda scenerna och vad de kräver för att få till rätt nerv bestämmer genren. På så vis lyckas Andem också fånga tonårens vilda kast där tillvaron både kan vara en larvig buskis och en tragedi av Shakespeare.
När nu ”Skam” läggs ut på SVT Play misstänker jag att Noora och hennes vänner kanske blir ditt nya favoritband.
Vilken medlem är i så fall din favorit?
Jag röstar på Vilde.