Dödsballaden är Darins vapen

Markus Larsson

GÖTEBORG. Darins bidrag tillhör en kär och gammal och blek poptradition.

”You’re out of my life” kan säkert kvala in på liemannens största hits i framtiden.

Det är en välpolerad dödsballad.

helskärm

Tidigare i veckan stod jag och vägde lite på hälarna under en presskonferens framför Melodifestivalens scen.

Eftersom mitt jobb är att bedöma och sätta plus på artisterna och deras låtar betraktar jag gärna dem som en fågelskådare. På långt avstånd. Gärna gömd bakom ett buskage.

Det som slår en är hur oansenlig Darin ser ut i vardagskläder.

Det är bara en ung kille i halsduk som glömt att borsta kinderna med en handduk på morgonen. Ett litet skäggludd som fortfarande gnuggar sömnen ur ögonen dröjer sig kvar på kinderna.

Hade han passerat förbi på gatan mitt på dagen en vanlig tisdag hade jag nog bara trott att grundskolan firar sportlov.

Men så fort manspojken får en mikrofon i handen och scenbelysning i ansiktet blir han en stjärna.

Jag blir fortfarande lika fascinerad varenda gång det händer. Och det går inte att förklara förvandlingen, det är inget som går att öva in.

Medan Darin levererar en Michael Jackson-frasering som han tränat på hemma i pojk-rummet småpratar jag lite med låtens upphovsmän, Henrik Janson och Tony Nilsson.

Nilsson, som fått med hela tre bidrag i den här deltävlingen, börjar bli den yngre generationens Bobby

”Babba Hutt” Ljunggren. Han har också ärvt Bobbys omtalade nervositet. Tony tror alltid att det kommer gå åt helvete.

Han berättar att ”You’re out of my life” inte är nån metafor för förlorad kärlek. Snuttefilten handlar, i hans ögon, om att en person har dött.

Vilket placerar balladen i en liten med intressant subgenre – söta poplåtar om döden.

Jag vet inte om Darin har lyssnat på den makalösa och makabra samlingen ”Dead! The grim reaper’s greatest hits”, utgiven av brittiska Ace Records. Musiken är från dödslåtarnas gyllene era – 50- och 60-talet – då tonåringarnas eviga fascination för den stora sömnen mättades av tre minuter långa poplåtar om självmord och trafikolyckor och gravar och knivar.

Jag säger inte att Darins låt håller samma klass som, säg, Ray Petersons ”Tell Laura I love her” eller The Everly Brothers ”Ebony eyes”.

Och jag tvivlar på att ”You’re out of my life” håller om 50 år. Men den här delfinalen borde Darin åtminstone kunna leka hem.

Darin, Alcazar, Crucified Barbara. De förtjänar att gå vidare. Resten bryr jag mig inte om. Det är för gulligt och tamt och kasst.

Se till att det blir så också, kära tv-tittare.

Allt annat vore direkt oanständigt.

MARKUS TIPS TILL FINAL:

Darin

Missar han Globen är det en större skräll än ”Androlas” fall.

Alcazar

För numrets skull.

TILL ANDRA CHANSEN:

Crucified Barbara

Hade låten ställt upp i Finland hade den vunnit hela skiten.

Timoteij

Inte min påse alls. Men alvkvartetten kan mycket väl bli årets Caracola. Om nu inte en viss Erik Linder snor fjärdeplatsen. Brrr.