Konspirationerna frodas i min inkorg
Mannen som dödade Usama bin Ladin har just gett en omtalad intervju när jag flyger till Texas.
I sätet intill mig sitter en kvinna i 50-årsåldern.
– Inte förrän vi är borta kommer världen att få reda på vad som hänt, säger hon.
Det slår aldrig fel.
Varje gång ett ämne av det här slaget är aktuellt dyker de upp – konspirationsteoretikerna.
Beroende på intressesfär hävdar de bland mycket annat att Michael Jackson lever, att Hitler inte dog i bunkern, att USA:s första månlandning spelades in i en Hollywoodstudio. Just nu ”vet” påfallande många vad som ”egentligen hände” den 11 september 2001.
Flera av dem finns i min inbox.
Nu har jag en av dem inpå mig.
Hon presenterar sig som professor och säger att hon ska till Panama och undervisa.
Senare under vårt samtal säger hon att hon är spanskalärare, konstnär, hästuppfödare, att hon har varit rockfotograf i LA, gårdsrenoverare i Wyoming och hunddressör i Malibu.
Hon drar den på internet förekommande teorin att Twin Towers avsiktligt byggdes med svagt stål för att de skulle kollapsa när judiska självmordsagenter utklädda till islamistiska kapare flög in i skyskraporna samtidigt som byggnaderna i själva verket knäcktes underifrån med riktade sprängladdningar.
Motivet för den fantastiska planen ska antingen ha varit Iraks olja, ett världskrig mot islam, USA:s heta önskan att få invadera Afghanistan eller alltsamman – beroende på vilken sajt man vänder sig till.
– USA dödade inte bin Ladin, säger hon bestämt.
– Han dog av svält på gränsen till Tjejtinen för sex år sedan.
Hon följer upp med en alternativteori till SEAL-förbandets räd i Pakistan innan hon avslutar med namedroppande:
– Charlie Sheen har sagt att han inte heller tror på den officiella förklaringen.
När jag säger att Charlie Sheen också sagt att han har tigerblod, adonis dna och går på en drog kallad Charlie Sheen vände hon sig bort.
Men samtidigt som Houstons förorter breder ut sig under oss är hon tillbaka med en handskriven lapp.
Den innehåller en webbadress till en av de vanligaste konspirationsplattformarna.
Senare, efter landningen, springer vi på varandra när vi kollar anslutningsflyg.
– Ha det så fint i Panama, säger jag.
Den kvinnliga professorn stirrar på mig med road blick – som om jag inte fattat någonting.
– Panama? säger hon.
– Jag ska till Chile.
När hon ser min förvirrade min fortsätter hon:
– Jag sa ju att jag är jordbävningsforskare. Det är i Chile de har jordbävningar.