En kväll med extra allt som går till historien
Sveriges artister har gått man ur huse och parat ihop sig till höger och vänster med varandra.
”Hela Sverige Skramlar” skapar musikalisk solidaritet med extra allt.
Det är en mastig sändning som kommer att gå till historien.
Fyra timmar och tjugofem minuter med så många artister att det nästan är enklare att nämna vilka som inte var där. Att så många vill hjälpa är givetvis det största med solidaritetskonserten ”Hela Sverige Skramlar”. Lite som att himlen spruckit upp efter en lång iskyla och där i ljuset öppnar Carola och Ola Salo, uppbackade av Tensta Gospel Choir, kvällen med att framföra The Arks gamla ”Tell me this night is over”.
Och ja, när Globen stängde för tisdagskvällen fanns det säkert en känsla av lättnad över att det var över. Åtminstone hos de som ansvarat för mastodontarrangemanget och som stundtals kämpat med att få både ljus och ljud på plats. Men en kväll som denna är givetvis sådana saker som ljudproblem oväsentligt.
Spännande samarbeten
”Hela Sverige Skramlar” kommer givetvis att gå till historien som något extra. En över fyra timmar lång och generös gest efter år av snålblåst. En kväll som inte bara handlar om samarbete medmänniskor emellan utan också mellan artister.
För trots att Tomas Ledin rockade sin gamla ”En del av mitt hjärta”, att Alcazar dragit på sig sina högt skurna discobodys och att Jill Johnson högg in på akustisk Doug Seeger-country var det samarbetena som gav spänning.
Hyllade rockkvartetten Graveyard mötte Sabina Ddumba medan Maja Francis, Seinabo Sey och Amanda Bergman blandade sina tre uttryck till stilfull perfektion. The Hives fick KSMB-feeling ihop med Michael Alonzo och Steppan medan Lasse Winnerbäck parades ihop med Weeping Willows. Och så har vi duetten mellan Sanna Nielsen och Miss Li där den sistnämnda ryade som ett galant lejon där bakom pianot. Deras ”With a little help from my friends” var ett av kvällens snyggaste nummer.
Rosling kvällens stjärna
Kvällens rockstjärna var professorn Hans Rosling men finast av allt var nog ändå Mauro Scoccos och Markus Krunegårds duett av den sistnämndas ”Korallreven & vintergatan”. ”Mänsklig värme, snälla kom närmre. 37 grader celsius är allting som behövs”, mässade Krunegård innan han gick vidare in i ett brandtal som fick hjärtat att darra.
Det var stort.
Men så var det också en kväll av, med och för solidaritet.
I femhundrafem minuter.
Avslutande ”Alla kan göra nåt” – med alla medverkande på scen – har inte närheten av samma kraft som, låt säga, ”We are the world” men låt oss inte vara petiga med sådant nu.