Paul Potts – folkets egen superhjälte

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-23

snacket sitter Paul Potts bjuder på sig själv i Solnahallen. Det roliga mellansnacket blandas dock med mossiga medleyn och en tråkig gästartist, Natsaha Marsh, som mest känns som en pausfågel, skriver Jens Peterson.

Vi vill alla vara Paul Potts.

Som Stålmannen. Zorro. Röda nejlikan.

Till vardags förklädd till mobiltelefonsäljare. I hemlighet en superhjälte. Operastjärna. Miljonsäljande artist.

Paul Potts genombrott med ”Nessun dorma” i brittiska ”Talang” blev Youtube-historiskt. Han kom ut som stjärna, vann tävlingen och gjorde en cd som blandar opera med ”My way” på spanska och lite Sarah Brightman/Lloyd Webber. Gitarrklassikern ”Cavatina”har fått text.

Lite som Wellls

Konserten har samma mix. R.E.M:s ”Everybody hurts” på italienska så att den låter som en aria, för de som varken gillar opera eller rock. Den sorts underhållning Robert Wells gjort till ett lönsamt varumärke.

Potts sjunger även det snyftande temat ur filmen ”Love story” och ”Bring him home” från ”Les Miserables”.

Paul Potts är riktigt bra på mellansnacket. Säker, rolig. Driver med att han är klumpig och kort. Betonar sin enkla bakgrund med bräkigt bred Bristol-dialekt. Dricker te.

Falska toner

Sämre: En del toner svajar falskt. Mario Lanza-medleyt är mossigt. Gästen Natasha Marsh gör fem av de 27 sångerna och känns pausfågel. Potts tackar. Och tackar. Och tackar.

Allt började med ”Nessun dorma” som också inleder cd:n. På scen är den extranummer. Det som gav magi åt Paul Potts i tv var reaktionerna från juryn och publiken. I Solnahallen kan vi själva fälla tårar av rörelse eller jubla i extas när han exploderar i finalen.

Då blir han den superhjälte publiken väntat på.

ANNONS