Stackars Perrelli
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-25
Kämpade förgäves för en blågul seger – men Skandinavien kan ta revansch
BELGRAD. Herregud.
Inte igen.
Stackars, stackars Charlotte.
Men det är bara att skratta åt eländet och gå vidare.
Jo, det låg verkligen nåt märkligt i luften.
Men det var inte en overklig och blågul framgångssaga som lurade bakom hörnet.
Det var ännu ett overkligt och blågult fiasko.
Och precis som i fjol hann omröstningen knappt börja innan Sveriges chanser lämnade Beogradska Arena, packade väskan med hängande huvud och tog en taxi till flygplatsen.
Men denna gång går det inte att känna nån större ilska eller vrede.
Denna gång består besvikelsen bara av en grå och kall och hopplös och jobbig uppgivenhet.
Jag ber att få återkomma till den ryske pyjamascroonerns väldigt väntade guldmedalj.
Årets tävling blev ju, precis som jag trodde, en kamp mellan de riktiga supermakterna i schlager-EM – Ukraina och Ryssland.
Men vi tar det lite senare. Eller varför inte en annan dag?
Det finns viktigare saker att tänka på just nu.
Charlotte Perrellis och Sveriges påstådda favoritskap var fabricerat. Det gällde bara i den lilla, lilla pressbubblan i Belgrad.
Jag svalde det betet igen, tyvärr.
Nånstans började jag tro att Perrellis smarta och genomarbetade schlagernummer kunde utmana tävlingens största kolosser.
Eller att hon åtminstone kunde komma bland de tio bästa. Hon förtjänade det.
Men det visade sig vara en befängd förhoppning.
Särskilt nu.
För precis när Dima Bilan håller segerkonferens i rummet intill avslöjas det att Perrelli inte ens klarade kvalet. Hon blev nämligen bara tolva i sin semifinal.
Tack vare en ny regel fick hon juryhjälp i torsdags. Vilket på sätt och vis är en repris av den svenska finalen.
Och det kanske är ett argument för att det också krävs en jury i Eurovision-finalen. Då skulle folkets val förhoppningsvis jämnas ut lite grann.
Tävlingen hade om inte annat blivit lite mer spännande och oväntad.
Jag menar... att hela 17 bidrag – inklusive de billiga plastpiraterna från Lettland – placerar sig före ”Hero” är patetiskt.
Så vad ska Sverige göra nu?
Lönar det sig ens att försöka?
Svaret är faktiskt ja.
För teorin att Skandinavien är chanslösa i schlager-EM stämmer inte.
Titta på Norge. Maria Haukaas Storengs varma soulbidrag kom till slut på en mycket imponerande och hedrande femteplats.
Ingen skugga faller heller över Perrelli. En artist kan knappast anstränga sig mer eller jobba hårdare än hon gjort i år.
Däremot är resultatet ett surt kvitto på att Sveriges schlagerformel inte fungerar längre.
Avslutningsvis ber jag att få damma av en krönika som jag skrev för några dagar sen, innan hajpen grep tag i min skjortkrage.
Jag försökte bedöma Perrellis chanser inför semifinalen och avslutade med följande mening:
”På torsdag vet vi om Sverige fortfarande är en favorit – eller ett blåbär.”
Visst fick vi ett svar.
Men det blev försenat i två dygn och kom först på lördag.
Och svaret bestod av en kraftig örfil, igen.
Det svider.