”Jag gråter hela tiden”

Kristian Luuk berättar om den svåra tiden efter skilsmässan

Han är känd som superproffs med kontrollbehov.

Nu lättar Kristian Luuk på locket och pratar om skilsmässan.

Och åren i terapi.

I nya numret av tidningen Vi följer den prisbelönta reportern Marie Branner med Kristian Luuk under förberedelserna inför den nya säsongen av ”På spåret”, som har premiär i morgon.

I intervjun berättar den 45-årige programledaren om sin långa karriär. Från studentradio till ”Melodifestivalen”, ”Sen kväll med Luuk” och inte minst SVT-klassikern ”På spåret”.

Men vägen till tv-framgångarna har varit i lång.

I intervjun berättar Kristian Luuk om sina unga års livskval. Om tiden då han följde familjens önskan om en akademisk bana och började studera på Handelshögskolan trots att hjärtat bultade för media och radio.

Fick hjälp av psykolog

Då prestationsångesten blev så stor att ”kroppen slutade fungera” och han inte längre kunde ”åka tunnelbana på grund av klaustrofobi” sökte han sig till en terapigrupp bestående av studenter.

Under flera år har han också haft kontakt med en psykolog. Senast under skilsmässan från sin tidigare fru.

– Staten borde subventionera psykologbesök. Det skulle betala tillbaka sig tiofaldigt, säger Kristian Luuk i intervjun.

Om att släppa taget under skilsmässan säger han:

– Vissa saker måste man bara göra. Jag förstod inte då – inte förrän en vän sa det till mig: att jag var modig.

Vem tog emot dig när du släppte kontrollen? frågar Vi:s reporter.

– Min brorsa och en jobbarkompis. De fanns där trots att det var mitt ”fel” att vi skildes, det var jag som lämnade. Glöm heller inte att jag hade en kudde att landa på, Carina gjorde samma resa som jag.

Blivit gråtmild

Separationen har också gjort honom gråtmild. När Kristian Luuk visar bilder på sina barn för Vi:s reporter blir blicken blank.

– Efter skilsmässan gråter jag hela tiden. Det kan vara åt en farbror som tappar sin hatt. Och när jag ska återberätta det hemma, hur fint eller sårbart ett ögonblick varit, stockar sig rösten. Barnen tycker det är pinsamt – men innerst inne tror jag de gillar det.