Jan-Olov Andersson: Han var ofta förstavalet till huvudrollen

Publicerad 2022-03-15

William Hurt.

William Hurt har gått bort, 71 år.

En genial skådespelare, lika bra på att spela smarta män som dumskallar.

Och som när han var ung gillade att hänga på rockklubbar.

För en yngre publik är han säkert mest förknippad med rollen som Thaddeus ”Thunderbolt” Ross i några filmer i Marvel Cinematic Universe.

Han var general i ”The incredible Hulk”, sedan avancerade han till utrikesminister i de fyra följande filmerna, sista gången han spelade rollen var i ”Black widow” i fjol.

För oss med lite fler år på nacken, är William Hurt främst förknippad med 1980-talet.

Han kom som från ingenstans (egentligen teaterskolan Juillard i New York) och filmdebuterade som smart vetenskapsman i Ken Russells ”Experimentet” 1980.

Året efter spelade han advokat som blev förälskad i en kvinna han borde haft vett att undvika i Lawrence Kasdans erotiska thriller ”Het puls”.

”I like that in a man”

Det var där Kathleen Turner fällde en klassisk replik till honom:

– You aren't too smart, are you? I like that in a man.

Under några år var han en av Hollywoods hetaste skådespelare. Blev Oscarsnominerad tre år på raken för ”Spindelkvinnans kyss”, ”Bortom alla ord” och ”Broadcast news – Nyhetsfeber” 1985–1987. Han vann statyetten för den förstnämnda.

Han gjorde romantiska komedier, drama och thrillers som ”Ögonvittnet”, ”Människor emellan”, ”Brottsplats: Gorkijparken” (båda 1983), ”Den tillfällige turisten” (1988), ”Alice” (1990) och ”Till världens ände” (1991).

Hos den tidens största regissörer: Lawrence Kasdan, Michael Apted, Héctor Babenco, Wim Wenders, James L Brooks, Woody Allen, var han ofta förstavalet till huvudrollen. Inte för inte hade han då döpts till Hollywoods intellektuella sexsymbol.

William Hurt till vänster, med John Travolta och Robert Pastorelli.

Gillade inte uppmärksamheten

Men William Hurt tyckte inte alls om den uppmärksamhet han fick som ”kändis”. Hans karriär hade förmodligen fortsatt på samma höga nivå om han inte hade nobbat roller i publiksuccéer som ”Jurassic Park” eller ”Lida”.

Arbetslös blev han aldrig, totalt gjorde han över hundra film- eller tv-roller. Huvudroller i sevärda filmer som kanske inte alltid nådde en stor publik. Färgstarka biroller i storfilmer. Han Oscarsnominerades igen för bästa biroll som gangsterboss i ”A history of violence” (2005), trots att han bara var med i cirka tio minuter i David Cronenbergs film.

Han avled i sitt hem i Portland, Oregon. Några år tidigare hade han fått prostatacancer. Han efterlämnar fyra vuxna barn, från tre olika förhållanden.

William Hurt och Sigourney Weaver i ”Ögonvittnet”.

Mina möten med William Hurt:

Tidigt 1980-tal: Han och Lawrence Kasdan var i Stockholm och gjorde pr för ”Het puls”. Båda var väldigt trevliga och frispråkiga när jag träffade dem på förmiddagen. De journalister som träffade dem efter lunch tyckte att duon kanske hade haft en lite för lång och blöt lunch …

Något år senare: På rockklubben Peppermint Lounge i New York står plötsligt en mycket skäggig William Hurt bredvid mig vid bardisken.

– Jag är ofta här. Du är en av få som känner igen mig i skägg, sa han. Sedan pratade vi i någon kvart, innan vi såg en konsert med Marshall Crenshaw.

Hösten 1984: Såg en av mitt livs bästa teaterföreställningar på Ethel Barrymore Theatre i New York. Dave Rabe-pjäsen ”Hurlyburly” är suverän i sig. På scenen var William Hurt omgiven av, håll i er nu: Christopher Walken, Harvey Keitel, Jerry Stiller, Judith Ivey, Sigourney Weaver och Cynthia Nixon. Även i det sällskapet lyste William Hurt starkast.

Följ ämnen i artikeln