”Jag har ju redan barn, hus, vänner och 20 kokböcker”
Det låter så förbannat enkelt.
Säg upp dig och satsa på din dröm!
Jovisst.
Men om det verkligen vore så simpelt så skulle vi väl alla sitta med bagaget fyllt av förverkligade drömmar.
För att följa en dröm krävs först och främst att du formulerar den för dig själv. Bara det kan vara svårt om inte självkänslan är grundmurad.
Så här låter det oftast: Varför skulle jag ens fundera på att slita upp det trygga liv jag har bara för att en röst inom mig bönar och ber om en förändring? Jag har ju redan allt en människa kan kräva. Barn, hus, vänner, 20 dyra kokböcker och medlemskort på gymmet.
Vad du nu än har så verkar det alltid vara tillräckligt för att inte äventyra.
Men att förneka en dröm om förändring kommer tyvärr att märkas på ett eller annat sätt.
Stunderna då du känner dig trött, less, frustrerad kommer att bli fler och fler. Om du är riktigt illa däran kommer du att söka dig till likasinnade kollegor. Så ni kan gruppklaga på hur värdelös arbetsplatsen och chefen är, och ur den gemensamma ilskan och hatet finna kraft att jobba kvar ett litet tag till.
För mig tog det tio år.
Tio år från att jag första gången vågade formulera tanken i huvudet: jag vill bli frilansjournalist.
Sedan tog det åtta år innan jag vågade berätta om den här drömmen för någon annan. Då kändes det fortfarande som en historia om någon annans framtid. Inte min.
För min självkänsla var fortfarande trasig. Och mitt andra ”problem” var att jag hade jättebra jobb! Fasta trygga anställningar med underbara kollegor. Varför skulle jag ens överväga att säga upp mig? tänkte jag. Men inom mig var det något som skavde rejält.
Efter nio år började jag jobba hårt för att bygga upp min trasiga självkänsla. Psykolog, självhjälp, yoga, meditation.
Och till sist kom den, efter tio år: Dagen då jag sade upp mig för att satsa på min dröm.
En otrygg, men fri tillvaro som frilansjournalist.
Jag älskar det.
Så visst. Jag rekommenderar verkligen alla att ”säga upp sig och satsa på sin dröm!”, vad nu drömmen än må vara.
Men jag skulle vrålljuga om jag påstod att det är enkelt.
Zandras zuper
Det här ska bli hösten då jag unnar mig allt. Och nu menar jag inte att Ben & Jerrys-burkarna ska staplas på hög, utan att det är slut på att hitta på värdelösa anled- ningar (”det är dyrt”, ”jag har inte tid”) till att inte gå på precis alla kurser och före- läsningar jag vill. Först ut: ashtangayoga.
Zandras znark
Det yras om smoothies och juicer. Och nu är det ju höst också – soppans tid. Folk sörplar och klunkar så det står härliga till. Jag fattar inte: vill inte människor äta fast föda? Jag blir skvatt galen om jag inte får tugga min mat.