Luc Besson har nog rökt nåt till reggaen
Film är film, inte på riktigt.
Ändå finns det saker man inte kan lämna bakom sig. Allt från klantiga kontinuitetsfel, till varför Luc Besson fastnat i Arthur och minimojernas värld.
Några saker jag inte får ur skallen kring aktuella filmer:
Är Lisbeth Salanders datorintrång verkligen genomförbara?
Visst var det väl klokt av Tomas Alfredson att hoppa av Hollywoodfilmen ”The Danish girl”? Eller är jag ensam om att tycka att Nicole Kidman som man? … det är något fel med det?
Och hur fort skymmer det egentligen i Ystad? I ”Wallander: Cellisten” får Krister Henriksson& co väldigt bråttom från Ystads centrum till hamnen. Under de få minuterna hinner dag bli till kolsvart natt…
Men största gåtan är Luc Besson.
Har träffat den franske regissören åtskilliga gånger. Han har för det mesta varit sur som ättika. Tycks ha åsikten att all världens filmskribenter liksom är ute efter honom.
Förstod honom till viss del i Cannes för tolv år sedan. ”Det femte elementet” hade kvällen innan varit festivalens öppningsfilm. Halvdana publikreaktioner. Premiärfesten två timmar försenad. Maten, vinet och spriten tog slut. Dagen efter. Besson lite bakfull. En kvart innan hade han fått läsa recensionerna i Hollywoods branschtidningar. Tummen ned. Alla journalister frågade om livet med höggravida flickvännen och filmens stjärna Milla Jovovich. Ingen brydde sig om att Besson hade hittat på intrigen till filmen redan som tonåring?…
Det var en glad överraskning att han var på väldigt gott humör när han tog emot hederspriset Visionary Award på Stockholms filmfestival häromveckan. Pratade glatt om allt möjligt.
Men gåtfull, det är han även i sina svar. Som när jag undrade varför han – som för 15, 20, 25 år sedan gjorde de coolaste filmerna i Frankrike – nu har grottat ned sig fyra, fem år i datoranimerade barnfilmer.
–?Det ska inte gå att kategorisera mig. Jag är en regissör ur den första ”smältdegelsgenerationen”. Som först ser amerikansk film på bio, sedan käkar sushi till middag och efter det går hem och lyssnar på reggae, sa han.
Som om det skulle förklara varför man efter vrålfräcka ”Nikita” och ”Léon”, hellre gör tre filmer om små troll.
Kanske följde det något starkt att röka med den där reggae-cd:n? …