Dags att pensionera svenska filmpoliser
Läs Jens Petersons krönika
Den svenska polisfilmen mår inte bra.
Är det slutet vi ser? När Wallander förvirras av försvinnande minne och Ola Rapace som polis famlar i ett 50-tal där möblerna verkar ha huvudrollen.
Beck satte igång en ny våg av svenska polisfilmer, massproducerade serier. Längre och längre. Peter Haber och Mikael Persbrandt har klarat av 26 avsnitt med sina poliser. Krister Henriksson slår dem i färska omgången Wallander. Om några veckor kommer ”Saknaden”, film nummer 30 med Henriksson som polisen i Ystad. Och den följs av två till innan det är över.
Och nu verkar det vara över. Kurt Wallanders hälsoproblem är en viktig del i intrigen redan i dvd-färska ”Sveket” .
Nästa vecka kommer del 2 i sviten som bygger på Maria Langs deckare. ”Kung liljekonvalj av dungen” får premiär direkt på dvd, plus ytterligare fyra. Den första, ”Mördaren ljuger inte ensam”, gick på bio och var en besvikelse. Tvåan är inte sämre, men det är tydligt hur svårt det är att göra spänningsfilm av gammaldags pusseldeckare.
Behållningen är scenografi och rekvisita. Filmmakarna har skickligt återskapat 1950-talet. Här finns duktiga skådespelare som Tuva Novotny och Ola Rapace, men de har inte mycket att jobba med.
Men det såg väl ut som en bra affärsidé. Precis som Annika Bengtzon-serien efter Liza Marklunds böcker.
Den typen av satsningar är lyckade som finansiering. Man startar med att få in pengar från olika bolag, inte minst tv-kanaler som kan sända filmerna om och om igen. TV 4 har skapat modellen genom att visa alla Beck-filmer sex gånger. När pengarna är i hamn gör man serien, helst så snabbt och billigt som möjligt.
Det blir 90-minutersfilmer att fylla tv-tablåer med, men det blir inte alltid bra.
Har vi fått nog nu? Vem vill satsa på serieproduktioner när både Annika Bengtzons ”Nobels testamente” och ”Mördaren ljuger inte ensam” floppade?
Ja, ”Fjällbackamorden” planeras till tolv filmer, nummer sex är bioaktuella ”Tyskungen”. Inte heller den övertygar. Där är det en författare som löser mordgåtorna. I Marklund-filmerna är det en journalist som är listigare än poliserna och hos Maria Lang en doktorand i litteraturhistoria.
Verkar dags att pensionera svenska filmpoliser.