”Jag kan varken stå eller gå”

Freddie Wadling om nya skivan, droger och sin förstörda rygg

Freddie Wadling stöds av sin fru fram till fåtöljen.

Klockan har precis slagit 12.00 och han ber att få in en stor stark.

Sen börjar den ärrade 57-åringen svara på frågorna.

Anna Ternheim, Tomas Andersson Wij, Stina Nordenstam, Meja. Det är en gedigen samling människor som du jobbar med på nya skivan ...

– Ja, och jag hoppas att det inte upphör. Det kommer ju fler och fler hela tiden som man kan ha möjlighet att jobba med

Som?

– Många, men jag har snackat med Kleerup om att vi skulle kunna göra något ihop. Vi jobbade på Polarpriset, han är en oerhört begåvad människa. Sen ska jag jobba med en konstnär som heter Per Svensson.

”Bröstbenet helt av”

Du drar på turné nu i februari, hur känns det?

– Kul, men jag har ju scenskräck och det är inget som blir bättre med åren. Det blir faktiskt bara värre. Men det är klart att jag vill komma ut och möta publiken.

Du fyller 60 om tre år, hur känns det att bli äldre?

– Jag är förvånad över att jag har kommit så här långt, trodde inte att jag skulle bli en dag över 30 och nu sitter man här. Men jag kan tycka att det är märkligt att jag inte har hunnit göra mer saker i mitt liv. När Mozart var i min ålder hade han varit död i 30 år, haha.

Men du är ju produktiv. Hur mår du annars nu för tiden?

– Jo, ganska bra. Min rygg är ju helt paj förstås. Jag har en förskjutning i ryggraden som gör att jag blir orörlig. Jag kan faktiskt varken stå eller gå. Jag måste sätta mig efter 20, 30 meter, känns som att hela skiten ska gå av. Bröstbenet är ju helt av. Jag har en bröstkorg som slår som två saloondörrar. Det är lite krämpor och det är synd att jag måste sitta hela tiden. Men det kanske är lika bra det, då ser man ju mindre av mig, haha.

Är du fortfarande lika intresserad av tv-spel?

– Ja, jag fick en Playstation 3 i julklapp så nu är jag på det igen. Men jag har inte haft råd att köpa så många spel, har bara två stycken. ”Little big planet” och ... ja, fan jag kommer inte ihåg vad det heter.

Har adhd

Vad är det du får ut av tv-spel?

– Det är stimulerande. Där kan man ju röra sig, som jag inte kan i verkligheten. Och man blir fokuserad. Det är lite terapi och meditation på samma gång.

Du har sagt att tv-spel är som ett substitut för droger?

– Nja, det kan jag väl inte säga. Det är inte samma euforiska grej. Men jag använder inte droger av euforiska skäl i dag, utan för att bli hjälpt av dem. Jag får faktiskt vissa grejer på recept i dag, sådant som tar hand om min adhd. Om jag inte tar det blir jag helt splittrad och kan inte fokusera mig, det är för jävla jobbigt.

”Vidskepelse”

Är du nöjd med nya skivan?

– Jag är väldigt nöjd med Johans ( Lindström, reds anm.) produktioner. Han lyssnar verkligen på vad jag säger och kör inte bara över mig.

Men är du nöjd med din egen insats?

– Jag tycker inte att jag sjunger så jättebra om jag ska vara ärlig. Jag förstår inte vad folk hittar i den här rösten. Jag låter ju som en groda som har slickat sin egen rygg. Som Herbert Tingsten på crack. Jag ser nästan ut som det också. Haha. Men jag är glad för att folk tycker om det, det här är ju det enda jag kan. Men vad begär man av en autodidakt? Haha.

Hur tror du att den kommer att bli mottagen?

– Jag räknar alltid med att folk kommer att tycka att det är skit. Har man den inställningen från början brukar man inte bli så besviken. Och så är det lite vidskepelse, tror man för mycket på något brukar det oftast bli skit.