Hemliga dokument avslöjar Hultsfred

Nöjesbladet granskar kaoset som slet sönder festivalen

Interna maktkamper, avhopp, varsel och miljoner som slussas vidare till förlustbolag. Turbulensen är total för Hultsfredsfestivalen.

Nöjesbladet har tagit del av två hemliga dokument och en rad vittnesuppgifter – och kan nu presentera ett svar på frågan: Hur kan det komma sig att Sveriges mest legendariska festival ständigt tvingas slåss för att överleva?

– Det är en vansinnig situation, säger en källa med flera års insyn i Rockparty.

Rubrikerna har varit svarta kring Rockparty, föreningen bakom Hultsfredsfestivalen, hela sommaren.

Ännu ett förlustår kulminerade i varsel av all personal, två anställda som sparkats – och en tom kassa.

Nu kan Nöjesbladet presentera en rad uppgifter som ger en större bild av de ekonomiskt tuffa år som lett fram till krisen. Mellan åren 2000 och 2006 har i själva verket Hultsfredsfestivalen gjort mångmiljonvinster – det är i stället Rockpartys sidobolag som tappat pengar.

– Vi visste att när ett verksamhetsår startade så skulle festivalen tjäna in 6–8 miljoner bara för att täcka förlusterna i företagen. Att det är en vansinnig situation förstår alla, säger en källa med flera års insyn i styrelsens arbete och föreningen.

Nöjesbladet har tagit del av två hittills hemliga dokument.

Det ena är är en utredning som gjordes av företaget QNB på uppdrag av Rockpartys styrelse. Den andra är en intern rapport riktad till samma styrelse, undertecknad av dåvarande festivalchefen JP Bordahl 2007.

6,4 miljoner i vinst

Rockparty är en ideell förening och behöver därför inte öppet redovisa sin ekonomi. Men QNB:s dokument som Nöjesbladet tagit del av visar:

Festivalen (Rockparty) gör 2005–2006 en egen vinst på nästan 6,4 miljoner kronor. Samtidigt backar de tre sidobolagen med över 3,1 miljoner kronor. Och det här rör bara verksamhetsåret 2005–2006.

Stefan Lagrell satt i styrelsen 2003–2007 och minns rapporten väl.

– Den beskriver situationen i Rockparty ganska väl, så här har det varit alla år i föreningen, säger Stefan Lagrell.

– Men flyttar pengar gör man i alla koncerner. Det är därför man har koncernbildningar, säger han.

Vädjar till styrelsen

Dokument nummer två – den interna rapport som är undetecknad av dåvarande chefen JP Bordahl – är från året efter. Där vädjar Bordahl till styrelsen att lägga om sin taktik.

Rapporten berättar att själva festivalen under perioden 2004–2006 gjort en samlad vinst på 11 miljoner. Ett överskott som i juni 2007 ätits upp till noll. Anledningen? Rockpartys ekonomi dräneras hårt av sidobolagen som fortfarande gör förluster.

JP Bordahl lämnade styrelsen tillsammans med ekonomichefen Kent Andersson under ett krismöte 2007. I dag vill inte Bordahl kommentera sin egen rapport – eller den utredning av QNB som han själv var med och beställde till styrelsen.

Men han bekräftar samtidigt att själva festivalen varit mycket ekonomiskt framgångsrik under hans år. Räknas alkoholförsäljningen på området in handlar det om runt 20 miljoner i vinst, enligt JP Bordahl.

– Jag vill bara säga att under de fyra år som jag ledde Hultsfred så skapade jag de två mest framgångsrika Hultsfredsfestivalerna någonsin artistiskt, publikt och ekonomiskt. Rockpartys sammanlagda ekonomiska vinst för Hultsfredsfestivalen under de fyra år jag var festivalchef blev dryga 20 miljoner, säger JP Bordahl.

Tuff maktkamp

Samtidigt vittnar en rad uppgifter om att det under tiden pågick en tuff maktkamp mellan JP Bordahl och Rock citys vd Putte Svensson.

Bordahl ville driva ett Rockparty som koncentrerade sig på att utveckla festivalen och som drog in miljoner – genom att avveckla sidobolagen och i stället hyra in catering, ljud och ljus.

Putte Svensson, uppvuxen i Hultsfred och en av bygdens starka män, drev linjen att festivalen skulle generera jobb till orten hellre än att festivalen skulle samla miljonvinster.

Efter krismötet 2007 beslutade sig också Stefan Lagrell för att hoppa av styrelsen med omedelbar verkan.

– Jag såg inte att jag kunde sitta kvar efter det och avgick. Det var fel att hänga Kent och JP för koncernens misslyckanden, det var inte deras fel att föreningen stod med stora skulder, säger Lagrell.

Håller inte med

Putte Svensson håller inte med om att det var han som till sist fick bort Bordahl.

– Jag var anställd för att utveckla festivalen men även verksamheter runt den för orten. JP var anställd för att bara driva festivalen. Men det var styrelsen som tog beslutet att låta JP gå och det hade inte jag något med att göra, säger Svensson.