Biohösten ser bra ut – men ett par storfilmer skjuts upp igen
Biohösten är här. Drygt ett tjugotal svenska filmpremiärer, med ovanligt många som har potential att locka en hyfsat stor publik.
Fast sedan är ju frågan hur det blir med restriktionerna. Ett par premiärer har åter skjutits på framtiden.
Under måndagen var det ”upprop” för svensk film i Filmhuset på Gärdet. På scenen i biograf Victor intervjuade moderatorn Pekka Heino producenter, regissörer och skådespelare och visade snuttar ur filmerna.
På plats var bland annat Hannes Holm, Peter Dalle, Vanna Rosenberg, Suzanne Reuter och Björn Andrésen.
Största nyheten och överraskningen: När julfilmen ”Bamse och vulkanön”, den största animationssatsningen som gjorts i Sverige, har premiär, så är det nya skådespelares röster som gör huvudkaraktärerna. Johan Glans är Lille Skutt, Johan Ulveson är Skalman och Rolf Lassgård är Bamse.
– Det närmaste jag kommer en superhjälte, säger Lassgård.
Redan på fredag är det premiär för Ronnie Sandahls ”Tigrar”. Starkt och omskakande om en svensk fotbollstalang (Erik Enge) som drabbas av psykisk ohälsa när han värvas av storlaget Inter i Italien.
Två gripande dokumentärer jag också redan sett är ”Världens vackraste pojke” och ”Julia & jag”.
Björn Andresen utsågs 1971 som 17-åring till världens vackraste pojke när han fick huvudrollen i italienska storfilmen ”Döden i Venedig”. Det blev lika mycket hans olycka som lycka, visar det sig i Kristian Petris och Kristina Lindströms film, där han nu, 66 år gammal, ser tillbaka på sitt liv.
”Julia & jag” av Nina Hobert är nog en av de modigaste filmer jag sett. Julia, sångerska, poet och missbrukare, är dotter till poeten Jacques Werup (1945-2016). Filmens ”jag” är bästa kompisen, dotter till regissören Richard Hobert. Hon har också deltagit i Julias dekadenta livsstil och mått skit. En väldigt personlig film. Sedan har vi storfilmerna.
De som gillade Colin Nutleys stjärnspäckade tv-serie ”Bröllop, begravning och dop”, lär knappast bli besvikna på filmen, som tar vid där andra säsongen slutade. Peter Dalles romantiska komedi ”Tills solen går upp” har ett roligt och originellt tema och Mikael Persbrandt som dragplåster.
Hannes Holm och Erik Poppe har gjort nya versioner av ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” och ”Utvandrarna”. Ser maffiga ut, är känslan efter de smakprov man bjöd på. Sedan handlar det om hur stor nyfikenheten är på en uppdatering av historier så gott som hela svenska folket redan har sett.
Två filmer går direkt till strömningstjänster. Netflix visar en ny version av ungdomsdramat ”Vinterviken”, premiär 8 september. Viaplay visar Manuel Conchas ”Suedi”, som känns lite som en modern ”Jalla! Jalla!”. Av trailern att döma, verkar Suzanne Reuter briljera som elak svärmor med dräpande repliker. Premiär 1 oktober.
Pandemins restriktioner har drabbat biografbranschen hårt, trots att ett biobesök är betydligt mer coronasäkert än att till exempel resa med flyg, tåg eller buss.
Två storfilmer har nu, ännu en gång, skjutits upp till efter nyår. Det är storsatsningen ”Jag är Zlatan”, om stjärnan som ung, och Felix Herngrens ”Dag för dag” med Martina Haag, William Spetz, Peter Magnusson och veterantrion Marianne Mörck, Tomas von Brömssen och Sven Wollter (1934-2020). ”Dag för dag” är en road movie som både berör och roar. Så i båda dessa fallen förstår jag varför man inväntar möjligheten att få största möjliga publik.