Helt galet kul – och gripande

Jan-Olov Andersson

till John Cleese

GÖTEBORG. Många tycker Monty Pythons betydelse för humorns utveckling var lika stor som The Beatles för popmusiken. Och att tv-serien ”Pang i bygget” är alla tiders bästa.

Alla de kan knappast få roligare än åt den lektion i humor som John Cleese nu turnerar med i Sverige.

Visst, det var en medelålders publik som fyllde Konserthuset, humor åldras, ibland rätt obarmhärtigt, det finns säkert yngre generationer som inte förstår någonting och som bara tycker John Cleese är en 70- årig gammal stöt.

Låt dem leva sina torftiga liv.

Vi andra låter den rätte komma in och ta oss med på en resa längs hans ”greatest hits”.

Magont av elakheter

Showen har undertiteln ”Paying my ex-wife, part two”. Cleese berättar att han enbart är på turné för att dra in stålar då han måste betala sin förra hustru totalt 140 miljoner kronor efter skilsmässan för några år sedan. Efter showens ursprungliga premiär i Oslo i fjol, fick jag nästan lite magont över de sataniskt elaka skämten om exfrun.

I går såg jag SVT:s ”Skavlan” direkt efteråt. Huvudgästen, författaren Klas-Ove Knausgard, har gjort succé genom att hänsynslöst hänga ut sina närmaste. Något författare alltid gjort. Så ... John Cleese gör det åtminstone med drastiskt obetalbar humor.

Mardrömshotell

I stort sett är det samma show som för ett år sedan, även om Cleese proffsigt flirtar lite med svenskskämt och har stuvat om lite i ordningen när han både pedagogiskt och mycket roligt berättar sitt livs komiska historia.

Om hur Monty Python-gängets medlemmar träffades och skrev humorhistoria. Om hur han och dåvarande hustrun Connie Booth bodde på hotellet från helvetet och förvandlade mardrömsvistelsen till ”Pang i bygget”. Om hur ”En fisk som heter Wanda” blev till. Vi får se tv- och filmklipp, höra anekdoter och analyser.

Så här en andra gång, blir jag också väldigt gripen av hans uppväxtskildring. En psykiater skulle älska att rota i hans förhållande till mamman...

På sitt sätt är showen som världens bästa extramaterial på en dvd-box – men framfört live, på bara några meters avstånd, av självaste John Cleese, med en torr brittisk och helt oslagbar komisk tajming.

När det efter drygt två timmar är över, är det så att man vill storma in i logen och kräva: Fortsätt prata!