Vem släppte upp Eskobar?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
HULTSFRED
Det här var Hultsfredstorsdagen Gud glömde.
Indiska monsunregn svepte in över Småland, Eskobar fick spela på Hawaii-scenen och festivalledningen meddelade att T.O.K ställer in dagens efterlängtade svängfest.
Regnet.
Det förbannade regnet.
Det kom i skurar, det kom i små uppkäftiga småstänksattacker, det kom i hysteriska monsunversioner och det förvandlade Hultsfredsfestivalens öppningsdag till en rekordartat avslagen tillställning.
Aldrig har stämningen i den gistna gamla folkparken vid sjön Hulingen varit så ljummen och fadd.
Inte ens de notoriska hedonisterna på backstage-området orkade fälla ut partyvingarna. De stod mest inne i restaurangtältet och blängde ut i blötan.
Men så fungerar det ju, tyvärr. Regn är för rockfestivaler vad kryptonit är för Stålmannen. Inga andra sorters tillställningar eller fenomen jag kan komma på är lika känsliga för nederbörd.
Det blir ju liksom bara ... vidrigt.
Frågan är dock om någon hjulat av upphetsning om vi så befunnit oss på Mallis.
Jag använde uttrycket "mjukstart" för att beskriva torsdagens program i gårdagens förhandskrönika.
Med facit i hand hade jag lika gärna kunnat konstatera att festivalen egentligen börjar i dag, fredag.
Det finns i princip ingenting att skriva hem om från de större scenerna efter det inledande tolvtimmarspasset.
Starsailor? Tjenare. Rammstein? En musikalisk version av bilshowen Hell"s driver. Wannadies? Jo, de är ju bra. Men vi har sett dem i Hultsfred flera gånger tidigare. Petter? Jo, han är ju bra. Men vi har sett honom i Hultsfred flera gånger tidigare (dock aldrig utklädd till Läderlappen ...).
Eskobar?
Ja, vad ska man säga om Eskobar?
Jag kan inte se det som annat än ett fattigdomsbevis att de får spela på självaste Hawaii-
scenen.
Missförstå mig rätt. Det är inga större fel på Eskobar. De är i sina bästa stunder ett begåvat
litet Suede-substitut. Men Hawaii-scenen brukade vara platsen för de stora, exklusiva akterna och de få gånger ett mindre svenskt band fick kliva upp på estraden där nere vid strandkanten var det för att bandet i fråga hette ... ja, Bob Hund.
En dag när Eskobar får stå där är en dag när
arrangörerna inte har så mycket att bjuda på.
Torsdagens allra mest nedslående ögonblick
noterades dock när arrangörerna meddelade
att T.O.K. har ställt in fredagens show i Hultsfred.
Ända sedan jag hörde om de jamaikanska sångvirtuosernas svängorgie på Berns i Stockholm i vintras har jag längtat efter just deras gästspel i Hultsfred. Men det blir alltså, på grund av västindiskt visumkrångel, inte av.
Ja, det var djävulens torsdag i Hultsfred.
Ägnar lediga stunder åt att läsa den purfärska boken om Hultsfredsfestivalen och arrangerande Rockparty, skriven av frilansjournalisten Stefan Malmqvist.
20 års rätt så häpnadsväckande svensk rockhistoria berättas både noggrant, personligt och med en typiskt malmqvistsk känsla för det underhållande i bra rock"n"roll-anekdoter. Ber att få återkomma med smaskiga detaljer.
Snälla Hultsfredsfestivalen, nu kommer vi igen.
Det kan bara bli bättre i dag, va?