En guldgäst för oss nostalgiker
Säsongsavslutningen av ”Här är ditt liv” delade förmodligen tittarna i två läger.
De som inget förstod eller knappt vet vem Roy Andersson är. Och vi som vuxit upp med ”En kärlekshistoria” och njöt av det nostalgiska frossandet i alla tiders bästa svenska film.
Slut i rutan för andra säsongen av Ingvar Oldsbergs uppdaterade version av Lasse Holmqvists (1930–1996) klassiska program, som var dundersuccé åren 1980–1991.
Facit den här gången blev aningen bättre än i fjol:
Två program där de färgstarka huvudpersonernas (Lena Endre, Kjell Bergqvist) berättarglädje gjorde att man hade överseende med brister och skavanker. Ett om en ”vanlig” människas (Lena Maria Klingvall) ovanliga liv. Två där programledaren slet förgäves med fåordiga och rätt motvilliga huvudpersoner (Mats Wilander, Marit Paulsen).
Nog håller konceptet för fler säsonger. Känns lite knasigt att skriva det om en så rutinerad tv-profil, men ... Oldsberg har blivit allt säkrare i just denna programledarroll, ju längre serien har pågått.
Gårdagens program var inspelat i förväg. Har legat som avslutning på säsongen hela tiden, men också som reserv om någon gäst skulle hoppa av i sista stund.
Valet av Roy Andersson var både oväntat och modigt. Han är ingen folkkär person, hur mycket Oldsberg än yrade om det. Tvärtom, snarare.
Under de senaste 30 åren har han mest gjort reklamfilmer (något som knappt berördes i programmet) och blott två (i och för sig mycket bra) långfilmer, som mest har setts på festivaler och av cineaster.
Men han är en spännande person. Omväxlande pretentiös och lättsam. En av få, tror jag, som känner sig lika bekväm i kultursocieteten som med a-lagare på en parkbänk. Trots sin klassresa, har han aldrig glömt sitt förflutna.
Där kom brorsan Ronny, som aldrig ville göra en klassresa, utan sålde potatis, roade sig med hemmafruar och har levt ett rätt hårt liv. Där kom amatörskådespelaren Lars Nordh, och berättade att han aldrig förstått ett smack av de roller han gjort i Roys filmer. Där kom Pernilla August (första filmrollen i ”Giliap”) och där var hälsningar från förr och Roy såg uppenbart tagen ut.
Och för alla oss som växte upp med och djupt påverkades av ”En kärlekshistoria”, en gigantisk succé på sin tid (1970), var det underbart att se och höra Rolf Sohlman och Ann-Sofie Kyhlin berätta om filmen i mogen ålder.