Vi vill veta allt

Erik Wiman

LOS ANGELES Den sjunde juli 2009 cirklar ett flygplan högt över Los Angeles. Ovanför tv-bolagens helikoptrar ritar piloten ett mönster på den blå himlen och lämnar efter sig två ord i vit rök.

”Michael Jackson.”

Ett annat flygplan målar ett hjärta.

Det är inget särskilt vackert konstverk, men det säger något om proportionerna kring rollfiguren Michael Jackson.

Vilken annan artist skulle hedras med sitt namn skrivet i luftrummet över en av världens största städer?

”Han begravs utan hjärna”, ” Michael hade hemlig flickvän” och ”Så kom han över medicinerna” är ett litet urval av rubriker vi erbjudits den senaste veckan. Det känns inte så konstigt att det luktar både popcorn och sockervadd utanför Staples Center i dag.

Cirkus Jackson var popmusikens största enmansföreställning och den har gått för fulla hus även efter huvudpersonens bortgång.

Världens ögon har varit uppspärrade. Vi vill veta alla hemligheter om mannen bakom masken.

Du vill och jag vill.

Men mitt i bruset hörs också den uppriktiga sorgen över en artist som aldrig mer kommer tillbaka.

I dag gråter många öppet längs trottoaren utanför Staples Center. Som om minnesstunden därinne hölls för en nära vän.

– Jag har svårt för all kommers i dag. Jag förstår att alla vill tjäna så mycket pengar som möjligt på det här, men jag önskar att det var annorlunda, säger Paulette Hartrian, 26.

Hon tillhör den bråkdel av fans som har en plats inne på minnesceremonin.

Hon upprepar samma mening gång på gång, som en hackande vinylskiva.

– Michael Jackson betydde allt för mig.

Hur menar du?

Frågan förblir obesvarad så när på en ofullständig mening om att en artist som givit allt också kan betyda allt.

Kanske räcker det som förklaring.

En kvinna i jeans har med sig en bandspelare från 80-talet, en sådan som kallades för bergsprängare. Hon placerar den på en tom parkeringsficka och trycker in en kassett. Introt till Bad skorrar sig genom högtalarmembranen.

Kvinnan börjar dansa, trots att hon inte alls kan. Hon dansar förjävligt. Så totalt utan takt att människor skrattar och flera tv-kameror filmar spektaklet.

Plötsligt, mitt i ett försök till moonwalk, sätter hon sig ner på marken.

Då ser vi att hennes ögon glänser av tårar.

– Ni förstår ändå inte, säger hon.

När flygplanen på himlen har målat klart, tar det några minuter innan vinden har ätit sig igenom texten. Ungefär samtidigt är minnesceremonin för the King of Pop över.

Michael Jacksons dotter Paris sätter punkt.

– Ända sedan jag föddes har min pappa varit den bästa pappa ni kan föreställa er, säger den gråtande flickan.

Cynikern kan skönja en välregisserad final på showen. Borde inte en elvaårig flicka snarare skyddas från hela världens blickar en sådan dag?

Men å andra sidan, kanske är orden den mest värdiga inblick vi någonsin kommer att få i Michael Jacksons privatliv. En flickas hälsning, inte till ett popgeni eller ett freak, utan till sin pappa.