”Ser framför mig en parallell värld med 180 000 Eiffeltorn”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

3D-skrivarna är här nu.

Tydligen.

”Inom ett par år finns de i varje hem” utropar professor Olaf Diegel.

Jag vet inte jag.

Kanske är det bara jag.

Kanske gör jag bort mig lika mycket som politikerkvinnan som sa att internet bara är en fluga (vilket förövrigt är en grov felcitering). Men jag kan inte känna att jag någonsin under min livstid kommer att ha en 3D-skrivare i mitt hem.

Varför skulle jag ha det?

Jag tycker mig ändå vara lite med i svängarna. En gång i tiden hade jag till exempel en äggkokare. Under en tid så trodde jag att mitt liv revolutionerats. Det hade det inte alls, visade det sig några veckor senare då jag började koka äggen i kastrull igen. Jag orkade inte krångla fram den där mackapären ur skåpet. Så stod den där, dammig och ledsen som bara överflödiga elektronikprylar som en gång skulle revolutionera livet kan se ut. Ni vet. Om inte annat har ni säkert stött på ett rostigt och deprimerat hemma-solarie-lik. Eller en övergiven vattensäng.

Sånt som en gång i tiden fanns i varje hem. Då var det the shit. Höjden av lyx. Och nu skulle vi inte betala en krona för åbäket.

Vad hände förresten med alla spikmattor?

Det måste ju ligga spikmattor och skräpa i var och vartannat svenskt förråd.

Vad hände med alla fem meter långa hemmabarer som skulle fullbordas med ismaskin?

De stoltserar man inte allt för ofta med i inredningsreportage nu för tiden.

3D-skrivaren skriver bara ut i plast. Jag ser framför mig en parallell värld där jag skrivit ut 180 000 små plastiga eiffeltorn som jag sen kan limma ihop till ett skalenligt eiffeltorn ute på gården, till grannars stora förtret.

Äe, allvarligt talat. Jag kan inte tänka mig någonting som jag skulle behöva skriva ut i plast.

Tvärtom, om jag nu får vara lite skogsmullekvinna i handsydda läderskor: vi skulle väl ta det lite lugnt med plasten, är det väl tänkt? Återvinna. Svanenmärka. Vara schyssta mot naturen och allt det där.

Inte sitta ”i varje hem” inom ”ett par år” och maniskt printa fram leksaker till ungarna.

Med vänliga hälsningar, Bakåtsträvaren.