Gick det inte att komma på nåt dummare?
Karolina Fjellborg om ”Sanningen om Marika”
Är det någon mer än jag som tycker att SVT:s nya, så kallade deltagardrama ”Sanningen om Marika” är det flummigaste som har gjorts sedan Cheech & Chong var i rökartagen?
Jag försökte sätta mig in i det hela när serien, med påföljande ”debatt”, hade premiär i söndags, men jag lämnade tv-soffan snurrigare än vad jag någonsin har varit efter även den gladaste av firmafester.
Det var på vippen att jag anklagade min sambo för att ha planterat något i mitt kvällste.
”Sanningen om Marika” är alltså en thrillerserie om hur en kvinna försvinner på sin bröllopsnatt, och om hur hennes make och hennes översminkade misfit till kompis letar efter henne – gödda av diverse konspirationsteorier.
Konspirationsteorier som får sagan om Rödluvan att låta vettig.
Efter varje avsnitt hålls det en fiktiv debatt, och sedan ska publiken engagera sig i historien med hjälp av internet, mobiler, och liknande.
I söndagens debatt dök det upp en arg ung kvinna som menade att hela serien handlade om hennes försvunna kompis.
Fiktion eller verklighet?
Sedan ringde det in en arg man som menade att det var hans borttappade fru som var verklighetens Marika.
Allt medan seriens projektledare Daniel Lägersten hävdade att de snackade i nattmössorna.
”Har SVT varit tydliga med vad som är fiktion och vad som är verklighet?” undrade då programledaren John Carlsson.
Eh ... nej, John. Svaret är nej.
Vad i hundan håller ni på med?
Verklighetsspel där man ska leta efter ledtrådar – okej.
Men en fiktiv debatt med landets sämsta skådisar?
Gick det inte att komma på något dummare?