Musiken som kan skapa konflikter i valrörelsen

Musik har blivit ett sätt att profilera sig som politiker – men ibland går det snett. Det märks inte minst i konflikten mellan Euskefeurat och Sverigedemokraterna.

Enligt musikforskaren Thomas Olsson finns det två vanliga fallgropar som politikerna ofta hamnar i.

Ulf Kristersson (M) gillar Kent och Magdalena Andersson (S) lyssnar gärna på det armenisk-libanesisk-amerikanska hårdrocksbandet System of a down. För politiker kan musiksmak vara ett sätt att profilera sig – men låtvalen får kanske mest uppmärksamhet när konflikter uppstår.

I augusti blev Euskefeurats norrbottniska kampsång ”Länge har vi väntat” omtalad när den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Mattias Karlsson använde låten för att tonsätta ett inlägg på Instagram – dock utan att fråga först.

Trots protester från Piteåbandet ville Karlsson inte plocka ned inlägget – då beslutade Euskefeurat att ta bort sin musik från plattformen helt.

– Jag har skrivit massor av låtar som folk vill använda i olika sammanhang. Ibland säger jag ja, ibland nej, men det hör ju till anständigheten att man frågar i alla fall. Jag tycker att det här var väldigt märkligt, SD vet att vi inte alls står för samma sak som dem, säger frontmannen Ronny Eriksson till TT.

En liknande situation uppstod i början på året, när Moderatledaren Ulf Kristersson tonsatte ett politiskt inlägg med First Aid Kits version av ”On the road again”. Syskonduon reagerade med att kraftigt ta avstånd från Moderaterna och deras politik.

Få kollar på texten

För att undvika att trampa fel är det viktigt att dels ta reda på var bandet kan tänkas stå politiskt, och att dels läsa igenom låttexten noga, det menar Thomas Olsson, musikforskare vid Lunds Universitet. Just det sistnämnda är någonting många politiker slarvar med, konstaterar han.

– När Fredrik Reinfeldts, visserligen inofficiella, spellista lades ut för drygt tio år sedan fanns Ebba Gröns ”800 grader” med, och jag tror att det är allmänt bekant att ingen från Ebba Grön sympatiserar med Reinfeldts politik. Låten handlar dessutom om en kärnkraftskatastrof, vilket kanske inte var så genomtänkt.

Enligt honom använder svenska politiker ofta två olika typer av musik i sina kampanjer: En genre som de tror att de redan frälsta sympatisörerna gillar, och en för att nå ut till en ny väljarbas.

Men musiken i den svenska valrörelsen är dock långt ifrån lika viktig som i USA, där bland andra ex-presidenten Barack Obama har byggt upp sitt personliga varumärke med hjälp av olika artister.

– Obama tog tag i den väljarbas som han identifierar sig med på ett väldigt ytligt plan, afroamerikaner, och använde sig av hiphop. Han ville också nå ut till USA:s kvinnor och då började det dyka upp kvinnliga artister på hans spellistor och kampanjmöten. När han kom in i Vita huset blev det mer soul och klassisk rockmusik, säger Thomas Olsson.

”Inte trovärdigt”

Politiker får dock inte använda musik i politiska kampanjer hur som helst. Enligt Alfons Karabuda, styrelseordförande i SKAP, en medlemsförening för musikskapare, har upphovspersonen rätt att själv styra över vilka sammanhang ens låt är med i. Det regleras av den ideella rätten, som är en del av upphovsrätten.

– Den ideella rätten kan du inte ge till Instagram eller SD, den är kvar som din. Du har rätt att ges credit och att inte vara med i sammanhang som är kränkande för dig. Det kan vara olika sammanhang för olika personer, säger han.

Karabuda har själv coachat partier på EU-nivå i frågan, och trycker på vikten av att faktiskt kontakta artister om man vill använda deras verk i ett politiskt sammanhang.

– Man blir inte trovärdig som politiker om man först hävdar vikten av lag och ordning, och sedan i en kampanj använder någon annans egendom, konstaterar han.