Vackert och våldsamt på catwalken

Spana in examenskollektionerna från eleverna på Beckmans

Modeller med baseballträn och blodfläckade kläder och förträngda minnen av en mamma – det var två visningar som stack ut när Beckmans modeelever visade sina examenskollektioner.

Designskolan Beckmans examensvisning var som vanligt en spektakulär uppvisning av tyger, färger och former. Eftersom de inte behöver tänka på att sälja, så som etablerade märken måste, så kan de verkligen ta ut svängarna och dra idéerna till sin spets.

helskärm

Vi har pratat med två av avgångseleverna vars visningar stack ut – Leonard Kocic och Nhina Svensson.

Leonard Kocics kollektion med namnet ”Reminiscencija” är inspirerad av hans mamma som var konstnär i Serbien. Den består av skräddade kappor, stora herrskjortor och plisserade kjolar – plagg hämtade ur hennes garderob och med detaljer hämtade ur hennes konst.

– Min mor gick bort för elva år sedan. För att hantera sorgen har jag försökt förtränga mina minnen av henne, och med det här projektet har jag för första gången jobbat med att plocka fram dem. Jag har sett på gamla filmer som hon spelade in som jag aldrig tidigare tittat på och tagit in känslan från hennes omgivning, undersökt hennes garderob och hennes verk.

Det måste ha varit ett väldigt känslosamt projekt?

– Ja, det har varit både jobbigt och härligt. Det är första gången som jag jobbar så här personligt i min design, men det kändes självklart för hon var en sådan inspirerande person med en väldigt speciell stil. När plaggen började ta form kände jag en slags nostalgi, vilket var ett positivt tecken på att jag var på rätt väg.

Hur tänkte du kring färg och material?

– Det är en monoton färgskala i svart och vitt med rött som accentfärg. Det röda är en symbol för att det enda sminket som hon bar var ett rött läppstift från YSL. Det låter ganska pretentiöst, kanske blir det så när man går på Beckmans…

Hur tänkte du kring konst kontra kommersialism?

– Jag tror att jag håller mig inom ganska kommersiella ramar. Sedan har vi på Beckmans kanske en lite skev bild av vad som är kommersiellt. Det jag tycker att folk borde ha på sig kanske inte säljer i verkligheten. Men jag vill pusha den gränsen, jag vill undersöka hur ickekommersiellt det kommersiella kan vara.

Hur känns det att slungas ut i modebranschen?

– Jag försöker vara positiv, sedan kanske verkligheten slår mig. Men det känns spännande att göra något nytt för jag har pluggat hela livet.

Vad har du för mål i framtiden?

– Först vill jag försöka få anställning på ett modehus, gärna internationellt. I framtiden så skulle jag vilja vara chefsdesigner på ett känt modehus. Och om jag någon gång startar eget så vill jag göra det ordentligt – riktigt stort och riktigt bra.

helskärm

Nhina Svenssons kollektion har titeln ”Blood and water” och handlar om hennes erfarenheter som adopterad och mötet med vardagsrasismen. Hennes modeller kom ut i blodfläckade kläder med boxhandskar och baseballträn i handen.

– Det började med alla konstiga frågor som jag får som adopterad. Jag jobbar i butik och där kan folk som jag inte känner komma fram och säga ”du är inte härifrån va?” och när jag säger ”nej, jag är från Göteborg” säger de ”men var är du ifrån på riktigt?” och ”har du träffat dina riktiga föräldrar?”. Det är inte illa menat och om det bara hade hänt någon enstaka gång så hade det varit ok. Men det händer så ofta att det till slut blir irriterande. Jag ser mig som svensk, jag har inget annat att luta mig tillbaka på, så när jag inte blir bemött som svensk känns det som att marken rämnar under fötterna. Kollektionen är mitt sätt att ge igen, att slå tillbaka, och budskapet är att blod inte är tjockare än kärlek.

Du skriver även i din text om kollektionen om rasistiska påhopp som du möter: ”Att få höra ”tjing tjong kines!” ropat efter mig och att uppmuntras skratta åt grova asiatiska karikatyrer är vardagsmat.” Är det så illa?

– Ja det händer jätteofta, särskilt när jag går över Stureplan på helgerna när folk är ute. Det är inte bara på dagis som folk säger sådana saker.

Du använder dig av ett väldigt våldsamt uttryck i din visning med baseballträn, boxhandskar och blodfläckar – var du orolig för att folk skulle bli provocerade?

– Det var väldigt medvetet – jag vill skapa reaktioner. Det är inte så att jag förespråkar våld, jag använder mig av det blodiga och köttiga som ett konstnärligt uttryck för att få folk att haja till. Och sedan förhoppningsvis gräva lite djupare och se vilka tankar som ligger bakom.

Vad är tanken med maskerna?

– Det är mitt ansikte som jag har gjutit av och sedan slätat ut ansiktsdragen på, jag har tagit bort de drag som folk dömer mig efter.

Hur tänkte du kring konst kontra kommersialism?

– Den här kollektionen gjorde jag helt för min egen skull. Jag tog chansen att släppa alla spärrar, för det är något som man inte kan göra på ett kommersiellt märke.

Hur känns det att slungas ut i modebranschen?

– Det är lite läskigt faktiskt, det är många frågetecken. Men jag tar ett steg i taget.

Vad har du för mål i framtiden?

– Drömmen är att få jobba på ett märke där jag får stor frihet och inte kläms in i en alltför strikt mall.

Kolla in alla kollektionerna i bildspelet!