Staden håller på att dö - igen
Nu håller New York på att dö igen - i alla fall enligt oss plus-40-töntar.
Men not to worry.
Alla som slutat vara unga tycker alltid att allting var bättre förr och vi har självfallet fel - i synnerhet här.
Den sanningen vidimeras i ”St Marks is Dead”, Ada Calhouns förträffliga vittnesmål från en mytomspunnen gatstump som ständigt återerövras av nya hungriga kids.
Det är en sång som sjungs överallt hela tiden:
”New York är döende, allt genuint och äkta försvinner, snart finns bara ett stort Disneyland kvar”.
Generande nog hör jag mig själv stämma in i kören så fort jag får tillfälle.
– Det öppnas bara bankkontor och apotek i hela stan. Annat var det första gången jag kom hit, då vibrerade det av vitalitet och kittlande fara i alla kvarter, gaggar jag.
Det är bara det att de som vid det laget hade varit här ett tag tyckte allt hade gått förlorat redan då - och så har det alltid fungerat, praktiskt taget ända sedan Henry Hudson i början av 1600-talet för första gången kom seglande uppför floden som sedermera fick hans namn.
Ada Calhoun kommer därvidlag med robust bevisföring i färska boken ”St Marks is Dead”.
Hon är uppvuxen på St Marks Place - den korta genomfartsled i East Village som alltid fungerat som epicentrum för nya subkulturer - och berättar initierat, underhållande och fascinerande om hur varje generation hemfallit åt ”nu-är-det-över”-retorik när nästa tagit över. Beatnik-bohemerna förkunnade gatans död när hippisarna jagade iväg dem, hippisarna upprepade mantrat när de ersattes av punkarna, punkarna fnös åt 80-talets skate-kids, 80-talets skatekids visste att St Marks hade förlorat sin själ så fort 90-talets heroin-chica grungekull dök upp - så vidare och så vidare.
Idag är St Marks Place ett ruffigt Little Tokyo, kantat av udda karaokebarer, hippa sushi-hak och en och annan tatueringssalong. Jag - som tyckte det var som bäst när Lars Nylin regerade med Heineken by the pitcher på högst alternativa restaurangen Dojo i början av 90-talet - förstår inte så mycket, men det är det inte meningen att jag ska göra heller.
Jag ska sitta hos terapeuter på det distingerade Upper East Side och knarra om New Yorks förestående död.
Orsaker till extas
Loretta Lynn - ”Full circle” (cd)
83 år och coolast av alla.
Alicia Vikander (Oscar-vinnare)
Sällan har man ju känt sig så stolt som blågul i amerikansk exil.
Markus Larssons schlagerbevakning (Läsning)
Krönikan om Samir & Viktor i igår hör till det roligaste jag läst på år.
