Frida Hallgren: Musikalen är både för och emot sossarna
Skådespelaren om politiska musikalen – och att nästan dagligen bli påmind om rollen i ”Så som i himmelen”
Uppdaterad 2023-03-26 | Publicerad 2023-03-25
Trots att det snart har gått 20 år, blir Frida Hallgren, 48, nästan dagligen påmind om sin roll i ”Så som i himmelen”.
Nu är hon aktuell på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm i något helt annat – ”Socialdemokraterna – the musical”.
– Det är jättespännande. Det är både dagsaktuellt och nostalgiskt om var socialdemokratin har varit, de som byggde upp folkhemmet, säger Frida.
Vi träffas ett par dagar före förra fredagens premiär. Kvällen före har Frida Hallgren och de andra haft sitt första genrep inför publik. Hon berättar vad som varit och är den stora utmaningen med musikalen:
– Det är väldigt mycket text. Politisk text. Och det är en genomkomponerad musikal. Inget prat, utan vi sjunger hela handlingen. Så vår största uppgift är att artikulera så att all text kommer fram tydligt, så man hör vad vi sjunger.
Bygger på norsk musikal
Musikalen hade premiär i Oslo 2021 under namnet ”Arbeiderpartiet – the musical”. Musik och text av Åsmund Flaten och Klas Abrahamsson. Sedan har författaren Abrahamsson arbetat om den till en svensk kontext. Då utspelas historien dagen efter valet. Makten är förlorad. Nio personer rannsakar sig själva, försöker förstå vad som gick fel. De spelas av Glenn Edell, Odile Nunes, Kajsa Reingardt, Lars Göran Persson, Elisabet Carlsson, Hani Arrabi, James Lund, Anna Thiam och Frida Hallgren.
– Det fanns en back up-plan, om sossarna hade vunnit valet, då hade man fått skriva om den. Det är till musikalens fördel att de inte vann valet, säger Frida.
– Det är både för och emot sossarna. Bra och intelligent skrivet. Väldigt lite pajkastning, det är både kritik och sentimentalitet kring att socialdemokraterna suttit vid makten så länge och byggde upp folkhemmet.
– Linda, som jag spelar, är en i den grupp socialdemokrater på mellannivå som fått i uppdrag att göra en valanalys. Hon är en uppåtsträvare. Och kappvändare, hon lutar både åt radikalfeminismfalangen och är lite blå också.
Magdalena Andersson på premiären
Frida Hallgren vill inte säga var hon själv står politiskt.
– Jag brukar inte göra det, jag tycker det inte är bra för trovärdigheten som skådespelare. Men jag kan säga så här: Det är intressanta tider nu…
Frida berättar att nyfikenheten och intresset från det socialdemokratiska partiet har varit stort. Flera kända politiker namnges i musikalen. Och åtskilliga har hört av sig om biljetter. På premiären fanns partiledaren Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin på plats.
– Det är väl klart man blir lite smickrad av att få lampan riktad mot sig. Sedan kommer det kanske vara så att de tycker det är för grunt eller ”så var det inte alls”.
Väckte starka känslor
Frida Hallgren har över 40 film- och tv-roller bakom sig. Blev Guldbaggenominerad för bästa biroll redan som 21-åring för Daniel Fridells ”30:e november”. Har varit på stadsteatrarna i Göteborg, Uppsala och Stockholm. På Kulturhuset Stadsteatern i huvudstaden såg vi henne senast i ”Roberts Broberg- och dalbana” och ”Love me Tinder”.
Men en roll kommer hon alltid att förknippas med, den som Lena i Kay Pollaks ”Så som i himmelen” från 2004. Filmen om den världsberömda dirigenten (Michael Nyqvist, 1960–2017) som återvänder till barndomsbyn i Norrland och börjar leda kyrkokören. Han och Lena, expedit i livsmedelsaffären, inleder ett förhållande.
Precis som dirigentens återkomst väckte blandade känslor hos människorna i byn i filmen, väckte filmen i sig väldigt starka känslor för- och emot. Jag själv gav den 
i betyg och är inte ett dugg förvånad att den nådde en miljonpublik, blev stor även utomlands och blev Oscarsnominerad i kategorin som då hette Bästa icke engelskspråkiga film.
Andra avskyr den innerligt. I kulturkretsar skrev somliga att den var en slags variant av regissören Kay Pollaks populära självhjälpsböcker.
”Grundar sig i ett allvar”
Frida Hallgren har sin teori om varför filmen väcker så blandade känslor:
– Den trippar ju på sentimentalitetens rand. Det är det som gör den så stor också. När man använder sig av så stora känslor som Kay Pollak gör, som grundar sig i ett allvar, det brukar dela publiken, antingen tycker man om stora känslor eller så gör man det inte.
– Vad som var fantastiskt med den filmen var att den berörde så många människor som bor i andra städer än storstäder. Och att den är så enormt stor för dem fortfarande. Jag får fortfarande brev och meddelanden om den. Dagligen, nästan. Det är helt otroligt.
Även filmetablissemanget var blandade i sina känslor för Kay Pollaks film. På Guldbaggegalan 2005 var den nominerad i alla tunga klasser; bästa film, regi, manus, foto, både manliga och kvinnliga huvud- och biroller.
Nyqvist fick inte ledigt
Den blev helt utan priser. Dagen efter fick dock alla inblandade ett fint tröstpris – filmen blev Oscarsnominerad.
Det blev mycket ståhej kring att Michael Nyqvist inte fick åka till Los Angeles, han fick inte ledigt från Dramaten där han var det publikdragande namnet i en föreställning.
Men många andra från filmen åkte dit. Jag var själv där och bevakade vad som hände och följde filmgänget när de bodde på lyxiga Sunset Marquis Hotel.
Själva Oscarsgalan var det bara det innersta gänget som fick biljetter till. Frida var en av dem, naturligtvis.
– Det är ett otroligt äventyr att ha varit där. Det känner jag mig stolt över.
– När vi skulle gå på röda mattan fick vi som representerade de utländska filmerna komma flera timmar i förväg. Det var väl vi och artisterna som skulle uppträda. Så Beyoncé och jag var nästan själva på röda mattan. Fast då var hon ju inte lika stor. Jag önskar man hade haffat henne och pratat med henne. Men jag pratade med Kate Winslet.
”Så som i himmelen” vann ingen Oscar, priset gick till spanska filmen ”Gråta med ett leende” med Javier Bardem i huvudrollen.
Karriären gick på sparlåga
Trots den enorma framgången för filmen, tyckte Frida att karriären gick lite på sparlåga ett tag.
– Jag blev erbjuden tre roller som var precis likadana som Lena. Jag sa nej – och sedan blev det tyst ett tag.
Blev filmerna av?
– Ja, det var ganska stora filmer, men av respekt för de som gjorde rollerna vill jag inte säga vilka det var.
– Jag sa inte ja förrän Erik Leijonborg ringde och frågade om jag ville spela mördare (skratt).
(Det var ”Inte ens det förflutna”, en deckare i Maria Wern-serien som gjordes för bio, inte tv)
”Vi kom så nära”
Regissör till ”Socialdemokraterna – the musical” är Markus Virta. Han som även regisserade musikalversionen av ”Så som i himmelen”. Stor framgång på Oscarsteatern i Stockholm där den sågs av cirka 250 000. Musikalen har även spelats i Malmö, Tyskland, Österrike, Norge, Finland och Island.
Vad tyckte du om den?
– Jag såg den inte. Jag har mest dåligt samvete mot Tuva B Larsen (som spelade Fridas roll) som ville jag skulle komma och titta. Hon var så gullig.
– Det har faktiskt med ”Micke” (Nyqvist) att göra. Att han inte finns längre. Han var en så fantastisk skådespelare och kollega. Väldigt speciell i sin utstrålning och sitt konstnärsskap. Vi kom så nära under inspelningen, när Kay krävde hundra procent extra känslor i fyra månader eller vad det var.
– Jag vill liksom inte hålla på med den, vill inte se den när inte ”Micke” är med.
Frida Hallgren om…
… uppföljaren till succéfilmen, ”Så ock på jorden”, som kom 2015:
– Det är så otroligt sällan som det kommer roller för kvinnor som är så genomarbetade, så jag blev glad att jag fick chansen att gestalta Lena igen. Sedan är det ofta svårt med tvåor, att man trycker för mycket på vissa saker och glömmer bort andra delar.
… tv-serien ”Fröken Frimans krig”:
– Jag älskar den. Det var fantastiskt att spela Lottie, en kvinna som hade äktenskapet och barn och slets mellan det och kvinnokampen. När vi spelade in tyckte vi att var lite för pilsnerfilmsaktigt, inte tillräckligt coolt och djupt och ”danskt”, med svärta. ”Vi vill inte det ska vara så”, sa de som gjorde serien. Och det blev rätt. När 12-åriga pojkar kom fram på stan och sa de hade sett den med sin mamma och tyckte det var det bästa de sett, då förstod vi att vi inte bara gjorde den för de redan invigda.
… nya jobbet som regissör i TV3-såpan ”Strandhotellet”:
– En av mina bästa kompisar, Mirja Turestedt, var med i ”Lyckoviken”. Hon visste att jag ville pröva på att regissera och tipsade dem när de sökte efter en kvinnlig regissör. Så vi var i Varberg i augusti-september och spelade in. Jag har varit nån slags lärling, fått göra fler och fler scener själv, det är ett perfekt sätt att börja, i såpafabriken.