Toarullar spöar skiten ur ”Idol”
Fuck Melodifestivalen.
Spola ”Så mycket bättre”.
Kamma dig, ”Idol”.
När det gäller musikunderhållning får programmen dyngspö av toarullar.
”Jag har sett rockens framtid och hans namn är Bruce Springsteen”, skrev amerikanske rockkritikern Jon Landau 1974.
Ett citat som ständigt måste skrivas om. Rockens framtid förändras med tiden och modet. I år skulle vissa säkert säga att hon heter FKA Twigs.
Men 2014 är följande formulering antagligen mer korrekt:
”Jag har sett rockens framtid och dess namn är ’Minimello’.”
”Minimello” sänds på Barnkanalen och är precis som det låter - Melodifestivalen i miniatyr.
Skillnaden, och det är en rätt viktig skillnad, är att de sexton bidragen framförs av toarullar med tuschögon och flörtkulor till huvuden.
Dockorna är limmade och målade och inskickade av barn till SVT, låtarna är i sin tur skrivna och framförda av proffs.
Publiken röstar på sina favoriter på nätet. Det går att rösta hur många gånger som helst efter respektive deltävling men, med hänsyn till målgruppens ålder, stängs omröstningen vid läggdags.
Bland tidigare vinnare märks exempelvis Saga Linnea med låten ”Hundis” och ”La discoteca” med snajdaren Guldkillen. Den förra är en hellströmsk popvisa på det i sammanhanget publikfriande temat ”jag vill ha en hund”. Den senare är dj-magi som sätter Avicii på pottan. Och popvärlden undrar fortfarande vad som hände med den kaxige sombrero-liraren Mr Billy Loco Loco.
När en journalist på brittiska dagstidningen The Guardian såg programmet bloggade han upphetsat och krävde att ”Minimello” genast skulle ersätta talangjakten ”The X-factor”.
Men varför sluta där?
I år trampar ”Idol” fram i gamla fotspår, deltagarna i ”Så mycket bättre” har smulat runt samma bord i fem säsonger och Melodifestivalen har hittills presenterat en allsångsfarbror från Skansen.
För ”Minimello” är det däremot full rulle. De har genom åren fått miljontals visningar på SVT Play, sajten har nästan kraschat av trycket och över 35 000 dockor har totalt skickats in. Bland höstens låtskrivare och röster märks Malena Ernman, Timo Räisänen, Andreas Mattsson från Popsicle och Markoolio. Förra veckan slog programmet nytt rekord - 1 279 636 röster registrerades på två dygn.
Helt enligt den rådande och snabba tidsandan får låtarna i ”Minimello” bara vara en minut långa. Det ställer höga krav på rullar och låtskrivare.
Men deltagarna i ”Minimello” har ett stöd, och för den delen också låtar, som vissa av artisterna i Melodifestivalen kan drömma om. De levererar mer röj, rens, pyro och utstrålning än tio säsonger av ”Idol”.
Skaparen och programledaren Ylva Hällen lotsar på ett formidabelt sätt tittarna genom tumultet. När de underbara pappskallarna får spel och slår sönder scenen finns det ju inte så mycket mer att säga än:
”Han är inte klok, den där Angry Edward.”
Här kan du kolla in bidragen i ”Minimello” [extern länk]
Markus topp 3
1 ”Sonic highways” (rockdokumentär, SVT)
Foo Fighters nya skiva bygger på åtta låtar som baseras på åtta amerikanska städers musikhistoria och kultur. Det är också en dokumentär i åtta delar som produceras av HBO. Första stoppet: Chicago. Dave Grohl har gått från dude till passionerad rockpedagog.
2 Frances McDormand (skådespelare)
Vid sidan av ”The affair” är miniserien ”Olive Kitteridge” på HBO Nordic höstens finaste ångestdrama. Frances McDormand är magnifik. Vem vill inte se när hon, i en surrealistisk scen, blir elefant?
3 ”Hitlåtens historia” (musikprogram, SVT)
Popjournalistiken är inte död, bara onödigt smutskastad. ”Hitlåtens historia”, som i veckan inleddes med ett avsnitt om ”Dirty dancing”-hiten ”(I’ve had) the time of my life”, är ytterligare ett bevis för att musik uppfanns för att få bli tv-dokumentär.