Linus Wahlgren: ”Mådde jävligt dåligt när jag provfilmat”

Jan-Olov Andersson

Skådespelaren om sin roll i ”30 grader i februari”

För några år sedan skämtade Linus Wahlgren, 39, i en hel film om vad som hade gått snett i hans karriär.

Nu avlöser de stora musikalrollerna varandra. Och han hyllas för rollen som pedofil i SVT-serien ”30 grader i februari”.

– Jag har aldrig fått så mycket reaktioner på något jag har gjort, säger han till Nöjesbladet.

Två avsnitt återstår av ”30 grader i februari”.

I en av historierna har den unga flickan Wilda (Viola Weidemann) kommit bort från sin pappa (Björn Kjellman) och storasyster (Hanna Ardéhn). Hon befinner sig på en liten ö utanför Phuket tillsammans med en medelålders man, Johan (Linus Wahlgren). En man som allt tyder på är pedofil…

– De visste inte vilken typ de ville ha till rollen. En äldre man som såg sliskig ut eller om de skulle gå emot fördomarna. Alla pedofiler i Thailand är inte gamla och överviktiga snuskgubbar. När jag hade provfilmat gick jag ut och mådde jävligt dåligt. Det kändes inte som att det var en roll jag ville göra. Men… om man beklagar sig att inte få göra saker, blir det ju lite konstigt om man inte tar chansen när man får den.

Komedi om sig själv

”Beklagat” sig, kan man säga att Linus har gjort. På ett skämtsamt sätt. Hela långfilmen ”Scener från ett kändisskap” (2009) var en komedi om hur det är att vara Linus Wahlgren och inte bli tagen på allvar, utan betraktad som den unga söta i Wahlgren-familjen.

– Jag kommer från en familj där vi sysslar med det här rätt brett. Har alltid tyckt det är fånigt att dela upp i fin- och fulkultur. Peter Possne (filmproducent) hade pengar över och gillade idéen som vi (regissörerna Christopher Panov och Christian Eklöw och Linus) hade.

Fick filmen några konsekvenser för dig?

– Det jag vet inte, det tror jag inte, men många i branschen tycker den är skitrolig. I dag hade vi kanske gjort en webb-tv-serie i stället, det fanns inte då.

Ingen ”method actor”

Och även om Linus tycker att han ibland inte har fått visa vad han tror han kan, att efternamnet kan ha legat honom i fatet när det gäller att få vissa provfilmningar, så har han sällan haft några problem att försörja sig. Det har blivit filmer och tv, farser och musikaler på privatteatrarna.

Han spelar Clifford Bradshaw i ”Cabaret” på Stockholms Stadsteater ytterligare ett par föreställningar. I höst väntar huvudrollen i Woody Allen-musikalen ”Bullets over Broadway” på Göta Lejon i Stockholm.

Och så följer alltså en miljonpublik hans öden som Johan – kanske, kanske inte pedofil – i ”30 grader i februari” i SVT på måndagskvällar.

– Det är jättemånga och jättepositiva reaktioner. En del vet inte vad de ska tycka. Någon skrev till mig: ”Jag får sympati för dig, samtidigt som jag hatar dig”.

– Det är väldigt bra manus, att ha Johan ligga på gränsen, hela hans kamp med monstret inom sig själv, man vill inte att han ska gå över.

– Jag är ingen ”method actor”, måste inte må dåligt för att spela så, men vissa dagar, när saker höll på att gå sönder inne i Johans huvud, var jobbiga.

Linus kan ändå inte låta bli att berätta en rolig historia kring denna psykiskt jobbiga roll.

– Jag hade beställt en bok om pedofiler på biblioteket. När jag skulle hämta ut den, hade jag hämtat barnen (sex och tio år) på skolan. Där stod jag med dem i varsin hand och frågade om jag kunde få förlänga lånet ett par månader, för jag skulle till Thailand. Plötsligt insåg jag: Nej, fan, det här ser inte bra ut. Nu sträcker sig väl bibliotekarien strax efter en larmknapp…

Linus Wahlgren om…

… ”Cabaret”:

– Jag tog över rollen från Albin Flinkas, innan dess hade jag gjort ”Flashdance”. Det var feelgood och roligt, ”Cabaret” är ganska mörk. Att jobba på Stockholms Stadsteater i sig är ingen större skillnad. Det har blandats upp ordentligt mellan de teatrarna och privatteatrarna.

… ”Bullets over Broadway”:

– Jag spelar huvudrollen, manusförfattaren, som John Cusack spelade i filmen. Det är bland det bästa Woody Allen har gjort. Nu får vi översätta de gamla 1920- och 1930-talslåtarna, Calle Norlén gör det, jag tror det kan bli ännu bättre om sångtexterna kan driva handlingen framåt lite mer.

… Maria Lang-deckarna:

– En intensiv och jobbig inspelning. Höll på nio månader, jag spelade musikal på kvällarna och gick igenom en skilsmässa. Jag tycker det blev bra i den genren. Ola Rapace och jag kom varandra jävligt nära. Han är cool, har inga problem med att man kommer från privatteatermiljön, så länge man gör ett bra jobb.

… ”Let's dance”, där Bianca Wahlgren Ingrosso är den fjärde familjemedlemmen som deltar:

– Jo, de har frågat mig också, flera gånger. Man ska aldrig säga aldrig, men… just nu kan jag inte se att jag kommer att ställa upp. Jag nöjer jag mig med att ibland dansa lite i musikaler eller titta på det i tv.