”Det är så enkelt att sluta bry sig”
Publicerad 2015-01-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
”Du kommer att dö i kväll. Ät din sista måltid!.”
Murhabazi Namegabe tittade på meddelandet på sin mobil. Han satt i ett FN-möte om barn som tvingas vara soldater i Kongo.
Sms:et är bara ett i mängden.
Han har kämpat i över 20 år. Det är en livsfarlig kamp.
Han har misshandlats, fängslats och får ständigt dödshot. Sju av hans medarbetare har dödats.
”I Kongo är kampen för barns rättigheter en fråga om liv och död. Och jag är beredd att dö för den kampen, varje dag”, säger han.
Sedan 1989 har Murhabazi befriat över 4 000 barnsoldater, 4 500 flickor som blivit sexuellt utnyttjade och tagit hand om 4 600 ensamma flyktingbarn.
”Mänskligheten är ond”. Hon var ett oregistrerat barn i ett slumområde i Bangkok. Ett barn som inte räknades, som inte fick någon plats i de offentliga skolorna.
Men flickans mamma hittade en billig privatskola.
Prateep Ungsongtham Hata var tvungen att sluta när hon var 12.
Men hon gav inte upp, utan började arbetade i hamnen och fortsatte bekosta sin utbildning på kvällarna.
16 år gammal startade hon en egen skola.
I dag kallas hon ”slum-ängeln” och arbetar med utbildningsfrågor för fattiga barn i Thailand.
”Jag kan ändå inte göra någonting”. Hans mamma vägrade låta sin dotter bli slav. Då mördades hon.
Sonen James Aguer Alic såg barn efter barn föras bort från sin hemby i Sudan. De tvingades arbeta från soluppgång till solnedgång. Piskades, åt rester och sov ute med djuren. När han var 20 år fick han nog.
James Aguer Alic har i flera decennier jobbat för att rädda barnslavar och återföra dem till deras familjer. Han har befriat över 3000 barn.
”Mänskligheten är ond”.
”Jag kan ändå inte göra någonting”.
Ofta känns världsläget överväldigande. Det är en så outtömlig och smärtsam sörja av orättvisa och ondska att det gränsar till omöjligt att ta in.
För att skydda sig själv, för att orka, går det inte att sitta framför nyheterna och ta in allt elände dag ut och dag in. Det är så lätt att stänga av. Sluta bry sig.
Men hopplösheten är inte hela sanningen.
Det finns en ljusning i allt.
Där det finns ont finns det gott.
Det är vinnarna av det som kallas barnens nobelpris värmande exempel på.
Där det finns mörker och hat finns det också kärlek.
Därför måste vi alltid, alltid fortsätta bry oss.