Inte bara blont rufs Heath Ledger var länge bara en sportfåne från Australien. Med rollerna i "Brokeback Mountain", "Batman" och "I'm not there" visar den hastigt avlidna stjärnan en mörkare sida av sig själv. Foto: Columbia, AP, Reuters
Heath Ledger hade alltför fluffigt hår alltför ofta.
För en slapp betraktare framstod han sportjönsig.
Jag var en slapp betraktare alldeles för länge.
Det var först med den trevliga äventyrsfilmen ”Brokeback mountain” som Heath Ledger blev av med sin australiska pretty boy-med-Fostersfrisyr-persona.
Dessvärre blev han sedan igen skönlockig ”Casanova” med Lasse Hallström. Att Ledger själv sa att han var missnöjd med Hallströms öppenhet för hans egna idéer – vilket för övrigt även Kevin Spacey sa efter ”Sjöfartsnytt” – förlät inte att han faktiskt bara spelade snygg igen.
Så jag blev osäker på Heath.
Men.
Sedan övertygade han totalt genom att spela den mest trovärdige Bob Dylan i Todd Haynes ”I’m not there” (går upp på Göteborgs filmfestival i februari). Den Bob som bodde i Woodstock och enligt diverse oauktoriserade biografier och annat sladder söp hårt och slog sin fru Sara Lowndes.
Klippen ur kommande ”Batman”-filmen visar också en svartare ”Jokern” än vi någonsin sett.
Nu är Heath Ledger död.
Jag saknar honom mycket mer än jag kunde anat.
För i och med hans död blir hans trovärdighet och kredd oomkullrunkelig. Döden klär de flesta, men den klär Heath Ledger ovanligt bra.
Och jag inser att min inställning kan uppfattas galen men för mig är sårbara, svarta och sorgsna personer mycket viktigare att ha i världen, och kring mig, än den belåtna medelmåttan.
Ungefär som min inställning till Hugh Grant förändrades till det bättre då han torskade för att köpa sex med ett trasigt crackluder.
Nu dog Heath Ledger med en fem receptbelagda mediciner i sin lägenhet. Det är svart. Det är Marlon Brando-fetma.
Jag önskar att jag hade insett allt det jag inser nu innan han dog, att jag hade skrivit det.
Inte för att Heath skulle ha haft en aning om det, eller brytt sig, men det är generellt.
Det finns många personer som mår risigt i smyg och det vore skönt om de inte smög, så att man kunde visa sin tillgivenhet innan det är för sent.
