Neil Young får göra vad fan han vill

Markus Larsson om fejden med Joe Rogan och Spotify

Neil Young.

Neil Young vill inte ha kvar sin musik på Spotify.

Företaget måste välja mellan honom och Joe Rogans podcast.

Det går att säga rätt mycket om den fejden.

Men det är inte ett hot mot yttrandefriheten.

Enfaldigt nog trodde jag att Damon Albarns påstående om att Taylor Swift inte skriver sina egna låtar skulle bli veckans rockdebatt.

När Swift blir arg vaknar till och med Chiles president Gabriel Boric och tar hennes parti på Twitter.

Jag är trots allt tillräckligt gammal för att minnas när presidenter hade bättre saker för sig än att bry sig om vad två popartister bråkar om.

Sedan reste sig en 76 år gammal ärkeälg från Kanada sig upp och frustade:

”Håll min flanellskjorta.”

I ett brev till sin manager och skivbolaget Warner kräver Neil Young att hans musik plockas bort från Spotify. Brevet publicerades ett tag på Youngs hemsida innan det togs bort.

Joe Rogan.

Anledningen är en podcast med Joe Rogan, ”The Joe Rogan experience”, som strömmas exklusivt på Spotify. Podcasten har ibland varit en plattform där felaktig information och rappakalja om vaccinet under pandemin. Rogan har bland annat intervjuat läkaren och vaccinmotståndaren Robert Malone.

Tidigare har 270 forskare och läkare skrivit under ett upprop som riktar samma kritik mot Rogan, att han bidrar till att mata sin publik med livsfarliga dumheter och lögner om covidvaccinet.

Neil Young är tydligt i sitt brev:

”De kan ha Rogan eller Young. Inte båda två.”

Rogans publik är gigantisk. ”The Joe Rogan experience” brukar beskrivas som världens största podcast. Lyssnarna är därför inte lätta att placera in i ett politiskt fack. Men eftersom han ofta har fungerat som manlig kattmynta för vaccinmotståndare, extrema högerspöken och mer eller mindre stora foliehattar blev reaktionen precis som förväntat.

Det dröjde inte länge innan Neil Young anklagades för att vara ett hot mot yttrandefriheten.

Nåja. Är vi fortfarande kvar där?

I den strömmade världen äger publiken exempelvis inte musiken som de betalar för

Neil Young får plocka bort sin musik, inklusive ”Rockin’ in the free world”, från Spotify om han vill och oavsett syfte. Spotify kan lyssna eller försöka att diskutera saken. Företaget kan också välja att fortsätta att samarbeta med Joe Rogan eller släppa honom. Det senare kommer dock knappast att hända eftersom protesterna spelar kassabroilern rakt i händerna.

Allt det är en del av yttrandefriheten. Precis som att människor med all rätt reagerar när en populär podcast trumpetar ut galenskaper om vaccin. Det kan få dödliga effekter eftersom, tja, många fler riskerar att dö av covid-19 om de inte vaccinerar sig.

Neil Young drabbades själv av polio vid sex års ålder, vilket kan förklara hans ilska. Viruset försvagade hans vänstra sida och gör att han haltar lätt i dag. Polio finns inte längre i Nordamerika tack vare, hey hey my my, ett vaccin.

Om en diktator eller regim tvingar Neil Young eller Joe Rogan att hålla käften, stänger ner dem och låser in dem är det något helt annat. Då är det ett hot mot yttrandefriheten.

En helt annan fråga får däremot bränsle av Neil Youngs brev. I den strömmade världen äger publiken exempelvis inte musiken som de betalar för. Precis som i det aktuella fallet med svenska rapparen Dree Low kan dina favoriter försvinna.

Just den situationen går i alla fall att sammanfatta med två välbekanta ord:

Fortsättning följer.

Följ ämnen i artikeln