Pop- sommaren 2002

- Herr Rock- journalist samman- fattar

Hur ska vi kunna få fred på jorden när människor inte kan gå in i ett flygplan i rätt ordning?

Det är en av alla angelägna frågor som ställs när Herr Rockjournalisten presenterar snapshots från popsommaren som just passerade.

TROLLHÄTTAN 18/5: Sen natt i Folkets Park. Backyard Babies har just avslutat den märkliga Westgotafestivalen och deadline-stressen rider Yours truly. Språngmarsch förbereds. Men avbryts abrupt vid entrén. Det är kö ut ur parken. Lång kö. I Trollhättan har vakterna nämligen fått för sig att de måste klippa alla plastarmband när festivalbesökarna går hem. Rättshaveristen i mig kräver att jag frågar varför. ”Så har vi alltid gjort här”, meddelar en barsk herre med sax i hand. Alltid ett underbart svar.

ÖSTERSUND 28/7: Yran är över och ett massivt lågtryck hänger över frukostmatsalen på SAS Radisson. Alla är sunkigt dum-bakis. Utom en. Lundell. Han är fräsch, fin och värdig. Läser DN och äter müsli i välstruken vit skjorta. Avundas honom svårt. Det är vi som är dom konstiga, det är han som är normal. Senare samma dag åker han till självaste Leksand och enligt rapporter – var får jag alla mina spioner ifrån? – talar han om Yours truly på scenen. Det är nåt om att man som artist får passa sig så inte jag kommer upp på scenen och börjar kyssas. You wish, käre Ulf, you wish.

NÅNSTANS PÅ E4:an I ÖSTERGÖTLAND 28/6: Äter på vägkrogskedjan Route 66. Det ska aldrig upprepas.

ÄNGELHOLM 5/7: Upptäcker än en gång att det inte hjälpt att SAS infört ett system med reserverade platser – något som på förhand såg ut som det bästa som hänt den svenska flygtrafiken sedan hydrauliken uppfanns. En viss sorts idioter med platser långt fram i kabinen ska lik förbannat på först och orsakar alltså precis som förr köer och krångel och irritation. Såna vill jag klä i Ku Klux Klan-outfit och kedja fast på torget i Rinkeby. Henke Larsson, som ska upp till Stockholm och spela golf, väntar förstås gäspande i avgångshallen och kliver rutinerat på sist. Somliga fattar, andra inte. Det är och förblir så.

KIRUNA 30/6: Går, i avvaktan på sent flyg hem, och studerar centrala Kiruna. En rent psykedelisk upplevelse. Little Marky Larsson borde, inser jag, vara goth-rockare. Inte Springsteen-fanatiker. Detta är ju Krakow. Men den röda träkyrkan, som mamma ringer och säger att jag inte får missa, förlåter nästan de stalinistiska böjelserna hos stadsarkitekterna. Kalla mig knapsu, men jag blir väldigt förälskad i de guldfärgade, nästan overkliga änglarna runtom fasaden.

EMMABODA 1/8: Att den staty av lo fi-Håkan jag fantiserat om att hitta på torget inte existerar kan jag ta. Men att de inte har Sonic i Pressbyrån i detta indie-religionens Mekka är ju fullständigt hårresande. Som att åka till Rio och inte kunna köpa badbyxor. Vad nu det ska betyda. De ansvariga borde omedelbart få sina Sebadoh-skivor konfiskerade. Bor på Hotell Amigo. Det sägs vara landsortens mest egensinniga hotell. Särskilt egensinnigt är det att de inte har A/C. Känner mig som masen i masugnen. Men istället för att sova kan man ju alltid sitta uppe och fundera över vilka magra, bleka lo fi-gudar det är som lämnat cigarettmärkena i nattduksbordet.

GÖTEBORG 8/6: Bjuder två meter välkänd allsångsledare på snus i baren på Park.

MOTALA 27/6: Funderar över vad man gör i Motala utan Virtanen. Kommer inte på något svar. Över en torr pizza på den enda restaurang vi hittar i centrum frågar Lungan om jag skulle kunna bo i Motala ett år om jag fick en miljon. ”Men du får inte heller lämna kommunen under den tiden”, klargör han. På den frågan vet jag omedelbart svaret.

ÖSTERSUND 27/7: Hultsfredslegenderna Alexandersson och Kleman spelar Dead Prez när Ewert Ljusberg kliver in på efterfesten på SAS-hotellet. Han förstår piken och låter, till skillnad från ifjol, bli att bråka med dj-gudarna om att de spelar för högt. Alexandersson firar genom att vattna gardinerna på rum 223.

SUNDSVALL 6/7

: Passerar två fyllon på väg mot Hotell Strand. ”Det var den där jävla Aftonbladet-djäveln”, säger den ene. Man vänjer sig. Vid läsarnas kärlek alltså.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln