Ingen bryr sig om Norge i år

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Läs Markus Larssons schlagerkrönika

ATEN

Ge karln en applåd.

Tävlingens störste och mest underhållande fåntratt har presenterat sig.

Han heter som vanligt Jostein Pedersen.

Tomma tunnor skramlar mest.

På planeten Eurovision låter det klassiska uttrycket så här:

Pluttländer med värdelösa låtar gläfser högst.

Där har ni förklaringen till att norske schlagergöken Jostein Pedersen hoppar på Carola. Han har inget bättre för sig. Han kan ju inte stå och prata gott om sitt eget lands bidrag - Christine Guldbrandsens "Alvedansen". Det finns inget att säga.

Ingen bryr sig om Norge i år.

Ingen pratar om Guldbrandsens låt.

Anledningen är enkel - bidraget stinker.

Det är en förfärlig fjordetno. Och då har jag inte ens nämnt att det toppmoderna instrumentet mungiga smyger omkring mellan Christines röst och Näckens fioler.

Samtidigt växer uppmärksamheten kring Carola. Hon framstår alltmer som tävlingens mest omsusade diva vid sidan av Anna Vissi.

Jostein reagerar således som ett sant proffs med löjeväckande mindervärdeskomplex. Han angriper Carolas person och tjafsar om rynkor.

Jag trodde att vi var för att bedöma låtar och melodier. Jag trodde att vi skulle analysera det artisterna presterar på scenen. Jag trodde att det handlade om tre ynka minuter framför Europas tv-kameror där skillnaden mellan vinst och förlust ibland hänger på en tonartshöjning.

Jag hade fel.

Men sluta aldrig att vara dig själv, Jostein.

Vi behöver dig.

Du är en härlig idiot.

Ibland känns det som Carola tar ut finalplatsen i förskott. Visst, semifinalen kan bli en enkel promenad.

Men det kan också bli tidernas fiasko.

Facit publiceras i morgon kväll.

Markus Larsson