Kjell Wilhelmsen: Det var rena lyckofesten

Av: 

TT

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 3 | Foto: Ulrika Malm/SVT
Kjell Wilhelmsen beskriver "Stjärnorna på slottet" som "rena lyckofesten". Pressbild.

NÖJE

"Vad har jag gjort i livet? Går det att visa upp för hela Sverige?"

De tankarna flög genom Kjell Wilhelmsens huvud när han blev tillfrågad om att vara med i SVT:s "Stjärnorna på slottet".

Skådespelaren Kjell Wilhelmsens tvivel inför sin medverkan i programmets 15:e säsong övergick snart till nyfikenhet.

– Jag var rädd för att lämna ut mig själv. Men sedan kom jag fram till att det skulle bli ett roligt äventyr, och ett bra sätt att lära känna mig själv bättre.

Att få veta vilka andra som skulle vara med gjorde honom tryggare. I år medverkar även skådespelarna Shima Niavarani och Ola Rapace, artisten Charlotte Perrelli samt konstnären Ernst Billgren. En mycket bra konstellation av människor, anser han.

– Det var rena lyckofesten. Ingen drog sig undan till sitt rum. I stället umgicks vi med varandra. Jag trodde att Ola skulle vara tillbakadragen, men han trivdes bra. Ibland var vi så pratglada att producenten fick be oss att spara material till inspelningen.

Delad glädje

Att få dela upplevelsen med de andra deltagarna beskriver han som både häftig och märklig.

– Vi är så olika som fem personer kan vara. Trots det fungerade vi fruktansvärt bra ihop. Efter ett par timmar var det som att vi hade träffats tidigare, att vi redan kände varandra.

Inför inspelningen såg han mest fram emot att få möta människan Charlotte Perrelli.

– Hon representerar glamour för mig. Jag var nyfiken på vad som fanns där bakom. En sådan superstjärna är säkert svåråtkomlig, trodde jag. Det var precis tvärtom. Hon har världens största hjärta.

Hagelgevär på schemat

Deltagarna i "Stjärnorna på slottet" får stå i strålkastarljuset varsin dag, då de även väljer aktiviteter. Att skjuta hagelgevär stod på schemat under Wilhelmsens dag.

– När vi gjorde det tänkte jag: Det blir kul tv om jag skjuter någon nu, berättar han och tillägger att alla klarade sig undan helskinnade.

Den största utmaningen var att blottlägga sitt liv, enligt Wilhelmsen.

– En hel dag åt att prata om sig själv och vad man har gjort, det är vi svenskar inte vana vid. Men det är så klart en ynnest att få vara i fokus. Det är ju trots allt det jag jobbar med: "Se mig! Hör mig!"

Hans oro inför inspelningen blåste bort under dess gång. Nu känner han snarare att han hade kunnat dela med sig ytterligare.

– Vissa saker drar man förbi lite snabbt. Särskilt svårare grejer, sådant som många där ute säkert kan relatera till. Men programmet ska inte bara handla om min djupa ångest, utan är i första hand ett underhållningsprogram.

Inga kramar

Coronapandemin satte naturligtvis sin prägel på årets säsong. Tidigare har deltagarna haft sina respektive på besök. Så var inte fallet i år.

– Det var som om vi var ensamma på hela jordklotet, säger han och påpekar att det bidrog till att deltagarna kom varandra så nära.

Samtidigt var det jobbigt att inte få kramas, understryker han.

– Att bo fem personer så tätt är svårt utan att röra vid varandra. Särskilt när man pratar om känsliga saker, då har jag en tendens att hålla om och trösta. Att inte få göra det var hemskt, tillägger Wilhelmsen.

Publicerad: