Uffe ska stå för sin bandana till döden
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Han sjunger tydligen om landet Panama.
Men först är jag övertygad om att Ulf Lundell ber någon sätta på sig bandanan igen.
Han brukar ju göra det när han är i så här fin form.
Nya singeln "S:t Monica", som släpps i dag, är verkligen den typ av Lundell-låt som skulle kunna innehålla en vädjan om att Hon ska sätta på sig bandanan - eller möjligen den allra vackraste klänningen.
Det vill säga en kär, lycklig och levnadsglad sommarlåt.
Jag blir nästan lite besviken när jag inser att jag hört fel.
Panama ... hur Lundell är det?
Ulf Lundell ska vara den ende människa i världen som fortfarande tycker att bandana är snyggt och stå för det in till döden.
Men skitsamma:
"S:t Monica" är en kanonlåt ändå.
Rätt lik två år gamla singeln "Om sommaren".
Fast bättre.
Framförallt har den en rusig "Oh-oh-oh"-refräng som för tankarna till en ung version av ... ja, det börjar kännas väldigt tjatigt att komma dragande med E Street Band så fort Lundell spelar in den här sortens musik men tyvärr: det är en klockren referens.
Även när han ersätter klockspelen med stötigt, sexigt blås.
"S:t Monica" förtjänar att bli en stor hit.
Här har ni idioten som i sista Hultsfredskrönikan fick det att verka som att "Five years ahead of my time" är en Nomads-låt.
Alltså, för mig är det i första hand just en Nomads-låt och när jag hörde Bob Hunds version tänkte jag också på den som en sådan.
Men jag vet, förstås , att det ursprungligen är en garagerock-klassiker som återfinns på Nuggets-samlingen och jag vet också att Primal Scream spelade in en utsökt version här om året.
Ber mina kunniga läsare om ursäkt för hjärnsläppet.
Och aldrig har vägen hem från Hultsfred varit längre.
Är inte precis någon opera-buff men som varande melodramatisk och sentimental råkar jag älska Puccini och det är min bestämda uppfattning att den omsusade Fredrik Kempes "upphottning" av "Turandot" är ett vedervärdigt övergrepp.
Det känns som att någon ritat en lustig mustasch på van Goghs berömda självporträtt.
Eller sprutat ketchup på Bengt Wedholms mest delikata sjötunga.
Världens undergång kan vara nära.
Att gå så ohyggligt tidigt en Hultsfredssöndag och sen tvingas uppleva ett sådant nederlag, få en sådan käftsmäll, bli så brutalt berövad sina drömmar ... om jag trott på Gud hade jag slutat med det nu.
Mest jubel på 2002 års version av den legendariska Hultsfredstejpen orsakade Neil Diamonds "Sweet Caroline", Elvis "The wonder of you", The Mos "I"m gonna dance" och Space Age Baby Janes gamla "Electric light parade".
Mest hatad blev Afro-Dites "Turn it up". Högst orättvist. Det är en finfin discoschlager.