Det gör ont att hon vant sig vid allt hat
Finns framför allt en sak att säga om Gina Dirawi.
Det är svårt att hitta en bättre, mer kompetent och passande julvärd.
Melodifestivalen 2012 kommer nog alltid att förknippas med Loreen och ”Euphoria”.
Men det går också att prata om en mycket påtaglig ”Dirawi- effekt”.
Minnet av hur Gina Dirawi debuterade som programledare i Sveriges största tv-lek och ägde föreställningen är minst lika starkt.
Att leda Melodifestivalen är som att tigga om att bli måltavla för verbal stenkastning. Positionen är mer utsatt, och omdiskuterad, än den kanske borde vara.
Men Gina Dirawi var en naturtalang. Hon var född till att stå framför kamerorna i direktsändning. Med ett närmast provocerande lugn och en imponerande komisk tajming ledde hon tittarna genom artistpresentationer, sketcher och ”Sverige, vi har ett resultat”-moment.
Till och med veteraner i tv-produktionen som sett alla och jobbat med ännu fler kunde bara stå och skaka på huvudet av förvåning. Hade hon inga nerver?
Redan då var det på något vis bara en tidsfråga innan Gina Dirawi en dag skulle bli årets julvärd. Det mest förvånande är att det dröjde till 2015.
Gina Dirawi är ett självklart val. Det borde inte ens orsaka ett enda höjt ögonbryn.
Men i den världen, och i det landet, lever vi inte längre.
Dirawi är muslim och det passerar inte obemärkt förbi på sociala medier.
Vad som har skrivits, och av vilka, kan kvitta den här gången. Dessa individer och politiker förtjänar inte mer uppmärksamhet. Men kontentan är att SVT försöker sudda ut svenska traditioner och att julvärden helst ska vara en vit kristen man som gillar julskinka. Annars är det inte Sverige, dude.
Vissa gömmer sitt muslimhat, och sina världsfrånvända åsikter, i en Trojansk häst i form av bland annat en uppseendeväckande och idiotisk jämförelse mellan Israel och nazityskland som Gina Dirawi gjorde 2011 i sociala medier. Hon har bett om ursäkt och tagit avstånd från sitt övertramp. Och som Svenska kommittén mot antisemitism skriver på Facebook:
”Men anledning av angreppen på Gina Dirawi efter att SVT utsett henne till årets julvärd och att SKMA:s kritik mot hennes övertramp 2012 i sociala medier åberopas som stöd för dessa, vill SKMA klargöra följande: Gina Dirawi tog avstånd och bad om ursäkt för flera år sedan. Sedan dess har såvitt SKMA känner till inget inträffat som skulle sätta hennes ursäkt i tvivelsmål. Därmed är saken för SKMA:s vidkommande utagerad. Den nu pågående hetsen mot Dirawi som muslim är vedervärdig.”
Ingen människa förtjänar att bli en symbol.
Men för mig representerar valet av Gina Dirawi ett mångkulturellt, modernt och tolerant land bättre än mördade grisar på jultallriken.
Men det som gör mest ont är ett citat i en artikel i tidningen GP. Gina Dirawi får där frågan om hur hon förhåller sig till alla påhopp i sociala medier och svarar resignerat:
”Man blir ganska avtrubbad och tyvärr är jag rätt van vid det här laget. ”
Det här: ”Jag är rätt van vid det här laget.”
Gina Dirawi har fått vänja sig vid hot och hat på grund av sitt kön och sin tro och person.
Det är vardag. Hon tar det för givet. Och hon är knappast ensam.
Det är en fasansfull och sorglig bild av hur snett samhället lutar i dag. Vanmakten och ilskan över situationen går inte att beskriva på ett anständigt sätt.
Alla borde tända ett ljus på julafton och känna en kollektiv skam.
God jul.