Molly fyllde rutan med hjärta & charm

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

LEKSAND. Cylinderhattarna gick som väntat vidare.

Kul.

Men det här var utan tvekan Molly Sandéns kväll.

Och den enda som verkar vara chockad över segern är 16-åringen själv.

Det var ju inte direkt överraskande, det här.

Själv tippade jag deltävlingens direktkvalificerade finalister för flera veckor sen i en liten plojartikel, utan att ens ha hört låtarna ifråga.

Men ibland är det tur att Melodifestivalen är lika förutsägbar som svaret på frågan: vad blir ett plus ett? (Ledtråd: pröva siffran två.) Det gör mitt jobb väldigt enkelt.

Det har snackats om Molly Sandén i flera år bland låtskrivare och journalister och SVT-folk. Det har sagts att supertalangen ska bli Sveriges nästa stora schlagerstjärna. Det har bara varit en fråga om tid och tajming.

Och i går kväll klev hon äntligen fram och nitade dit en blå och gräddig och ärkesvensk powerballad skriven av veteranerna Pling Forsman och Bobby ”Barba Röd” Ljunggren.

Molly Sandén visade åter igen att Sverige älskar talangfulla barn som sjunger rent. Och till skillnad från den överdrillade Amy Diamond har Sandén nånting som kallas för personlighet.

I tre imponerande minuter fyllde hon tv-rutan med hjärta och charm. Hon är det ena beviset för att oförfalskade och stora känslor nästan alltid piskar kalkylerad cynism på stjärten i Melodifestivalen. Att Rigo & The Topaz Sound feat. Röda Räven tog sig till Andra chansen är givetvis det andra.

Om Alexander Bard nånsin vill visa att han är Big In Litauen måste han nog injicera lite mer värme i BWO:s blodomlopp. Eller låta bli att ställa upp två gånger per år. Eller fimpa atomsfäriska ballader.

Gruppens finalmiss är givetvis en stor besvikelse för Den Lille Shortsfuriren. Och det kommer att bli tufft för BWO i Norrköping. Alexander kan bli lika förnedrad som sin älskade vän och förebild Carola i fjol.

Risken är faktiskt stor att BWO slås ut av – ta-da! – Lili & Susie.

Det bästa med att Danny & Bollkallarna gick vidare i kväll är att vi kan fortsätta vår gulliga lilla fejd ända till mars. Just nu ryktas det om att surbullarna hånar mig i lokalpressen.

Så jag låter min pappa Tage få deltävlingens sista ord:

– EBQ? Var det den där marschmusiken för småungar? Ja, sånt går alltid hem.